KAPITEL 6. DÖDSSTRAFFDEBATTEN 1840-1845 7) Kronprins Oscar och Gula hokcn 1840 Kronprins Oscar hade redan i statsrådet yttrat sina kritiska meningar om dödsstraffet. De hade blivit bekanta för allmänheten genom olika pressreferat. Debatten om dödsstraffet tillfördes 1840 nytt stoff mc'd kronprins Oscars bekanta skrift »Om straff och straffanstalter».! Den var anonym men det dröjde inte länge, förrän författarens namn blev känt. I inledningskapitlet ägnar han 8 sidor åt frågan om dödsstraffet, eftersom den har ett så nära samband nn'd hans ämne och har en så djup mänsklig betydelse att han »ansett det såsom en helig plikt» att framlägga sina tankar till mera allmänt begrundande. Först sedan man tagit del av exempelvis 1860-talets omfattande debatt på riksdagarna, i pressen och i en rad skrifter inser man till fullo, hur väsentliga de synpunkter var som framföres redan i »Gula boken». Dödsstraffet, heter det inledningsvis, anses ännu av många i Europa, kanske de flesta, som »ett nödvändigt och oundvikligt ont, för vilket man väl kan bära både avsky och fasa, men som ingen vågar att avhjälpa». Samhället har rätt att oskadliggöra en farlig förbrytare, men går denna rättighet längre än till förlusten av friheten? Genom fängelset kan man ju oskadliggöra förbrytarna; varje straff däremot som sträcker sig över det nödvändigas gräns, övergår till godtycklighet och hämnd. Man pekar på den avskräckande effekten av dödsstraffet, men det är ytterst tvivelaktigt om brottens större eller mindre antal beror av mer eller mindre vidsträckt tillämpning av avskräckningsteorin. I förhållande till folkmängden är, säger författaren — varifrån han fått siffrorna anges ej och de torde också vara svåra att kontrollera — avrättningarnas antal störst i Spanien, därnäst i Sverige och Irland. Trots detta »är det tillräckligt bekant att brottens antal där icke är mindre, utan däremot större än i flera andra länder, varest dödsstraffet alls icke, eller åtminstone högst sparsamt användes». Det är inte genom avskräckning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=