40 sin plats, dä lagkommiltén uttalat sina tvivelsmål därom. Men jurister är — förklarar han — alltför ofta benägna att följa vad de vant sig vid inom lagskipningen utan att alltid göra sig en klar föreställning om varför. Rättvisligen bör det dock häremot sägas att åtminstone Skånska hovrättens yttrande vittnar om ingående studier i ämnet. Det förefaller sannolikt att det huvudsakligen författats av den nyss nämnde hovrättsassessorn, den frisinnade Carl Christian Schmidt. Det kom emellertid inte någon proposition om ny strafflag till 1840 års riksdag. Två veckor efter det att högsta domstolen var färdig med sitt utlåtande anmälde Kungl. Maj :t till ständerna att utlåtandet inte kommit Kungl. Maj:t till handa; inte heller hade en på ständernas begäran tillsatt tablåkommitté, som skulle göra en sammanställning av bestämmelserna i den gamla lagen och i lagkommitténs förslag blivit färdig med sitt arbete. Ständernas reaktion på denna oväntade upplösning av lagstiftningsarbetet kom först elva månader senare. I mars 1841 hemställde de att Kungl. Maj :t ville tillsätta en lagberedning för att påskynda och fullfölja brottmålslagstiftningen. I augusti 1841 blev denna lagberedning tillsatt. 1811 års lagkommitté, som redan några år tidigare ansett sig ha slutfört sitt arbete, tillhörde historien. Men många av dess idéer skulle komma att åberopas under det fortsatta lagstiftningsarbetet. 5) Reformer inom missgärningsbalkens ram 1835 och 1841 Medan debatten kring lagkommitténs förslag ännu pågick, beslutades tre reformer som berörde dödsstraffet. De två första är båda daterade 30 5 1835. På ständernas hemställan upphävdes då genom lag den bestämmelse i missgärningsbalken som stadgade ovillkorligt dödsstraff för lasteligt talande eller skrivande emot konungen, drottningen eller tronföljaren; fängelsestraff för vissa år infördes som alternativ."* Bakgrunden var den bekanta rättegången mot kapten Anders Lindeberg och dess tragikomiska upplösning. Samma dag utkom, också efter ständernas hemställan, en kunglig förordning som upphävde rådbråkningsstraffet. Ständernas hemställan hade föregåtts av en debatt, som berörde de kvalificerade dödsstraffen över huvud taget.^ I kapitlet om missgärningsbalken i 1734 års lag har omnämnts att rådbråkning som straffnorm förekom blott för ett brott —våld, som medför döden, mot den som lidit skeppsbrott och att det veterligen aldrig
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=