36 att den åsyftade sammanjämkningen inte gick att genomföra. Norrmännen gick sin egen väg; resultatet blev den nya norska kriminallagen 1812. Det är av intresse att konstatera att dödsstraffet var åtminstone en av de frågor som skilde delegaterna åt. Vi vet detta genom ett brev från Vogt till Richert år 1844, förvarat i Richerts samling i riksarkivet. Vogt erinrar om diskussionerna i denna fråga under överläggningarna i Stockholm och påminner sig att Richert och Zenius var bestämda motståndare till dödsstraffet; hur det förhöll sig med Staaff ville han ej uttala någon bestämd mening om. De tre norrmännen däremot var eniga om att det måste stå kvar; Vogts personliga motivering hade bl. a. varit hans fruktan för att dödsstraffet, om det togs bort, skulle komma att i avskräckningssyfte ersättas av straff som egentligen var grymmare. Han var också övertygad om att särskilt allmogen i Norge bestämt skulle motsätta sig att dödsstraffet avskaffades för de grövsta ogärningarna. Sedan överläggningarna med norrmännen strandat, kunde lagkommittén koncentrera sig på sin egentliga uppgift. På våren 1832 förelåg dess »Förslag till allmän criminallag» i tryck. Dess huvudprincip var att straffen både skulle uppfylla rättvisans fordringar och avhålla brottsligt sinnade personer från vidare lagöverträdelser. Den dominerande straffformen är frihetsstraffet, fördelat i olika grader efter brottets svårighetsgrad. Fängelsetidens längd skall domaren avgöra inom en viss latitud för varje straffgrad. Frihetsstraffen är terade s. k. Auburnsystemet —ordnade så att de skulle kunna påverka en fortgående moralisk förbättring hos fången. Skamstraffen — spö- och risstraffen osv. — är avskaffade. Dödsstraffet är däremot kvar, dock med uteslutande av de kvalificerade formerna. Det skall verkställas med fallbila —i st. f. handbila —och den avrättade skall begravas i kvrkogård, inte som hittills på galgbacken eller avsides i skog. I sina »jMotiver» —troligen men inte bev isligen författade av Richert — utvecklar lagkommittén sin syn på bl. a. dödsstraffet. »Alla tiders och alla länders erfarenhet visar att ytterligt stränga straff förhärda i stället för att avskräcka», säger kommittén ocli fortsätter: enligt det i USA utexperimen- »Där ett folk dagligen ser skådespelet av blodsdomars verkställande, minskas avskyn för brott, uppkommer deltagande för brottslingen och väckes hat emot lagstiftningen. Om denna senare själv frikostigt spiller människoliv, kan man ej vänta, att aktning därföre skall hos folket väckas och underhållas. Om straffen stå i ett allmänna rätts- och mänsklighetskänslan sårande missförhållande
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=