35 återinföras för stöld 3:e resan till 100 dalers värde eller för 4:de resan till hur litet belopp som helst. Förslagsställarna ville alltså upphäva en av de reformer som fastställts av Gustaf Ill år 1779. Lagutskottet avstyrkte oeh motionerna fiek stöd endast inom bondeståndet. Men vid 1817—18 års riksdag kom frågan upp på nytt. Nu var det 5 motionärer i bondeståndet och en i prästeståndet som ställde sig bakom kravet. Lagutskottet avstyrkte på nytt men denna gång var utskottet inte enigt. .Änyo var det endast bondeståndet som biföll förslaget. På riddarhuset svarade justitierådet Gustaf Wathier Hamilton i första hand för att hindra ett återfall i 1734 års drakoniska lagstiftning. Anförandet var ett vältaligt vittnesbörd om hans liberala och humana syn på strafflagstiftningen. Straffets ändamål är att återföra brottslingen till samhället, det var ännu huvudtanken. (Se härom S. Sandberg i SBL XVIII. s. 102ff.) Försöken att fä dcidsstraffet återinfört för grövre arter av stöld var en tankeställare fcir dem som möjligen trodde att opinionen i allmänhet krävde milda straff för brott mot enskild egendom. De kunde dock trösta sig med att det vid 1823 års riksdag inte stötte på några allvarliga svårigheter att få dödsstraffet avskaffat för förskingring av allmänna medel; en kungl. förordning härom utfärdades samma år. 3) Lagkommitténs jortsatta arbete med strafflagen och dess förslag 1832 Lagkommitténs verksamhetsberättelse för 1826 visar hur omsorgsfullt den gick tillväga, när den nu äntligen kommit igång med arbetet på strafflagsrevisionen. Tysk och fransk rättsvetenskap och utländska strafflagförslag studerades ingående: förslagen i Hannover, Sachsen, Wiirtemberg och Saehsen-Weimar-Eisenach i Tyskland. Graubiinden och S:t Gallen i Schweiz, Louisiana i LSA omtalas särskilt. Inom kort ställdes kommitten dock inför en ny situation som sannolikt kom att ytterligare fördröja arbetet. I Norge hade en lagkommission med liknande syfte som den svenska blivit tillsatt 1814. Här gällde det den gamla danska lagens omarbetning. Nu förordnade Karl Johan 1824 att den svenska lagkommittén skulle samarbeta med den norska lagkommissionen för att uppnå möjligaste (iverensstämmelse i grunderna för de förenade rikenas lagstiftning. Först 1829 kom samarbetet igäng. och under 1830 oeh 1831 hölls intensiva överläggningar i Stockholm mellan Zenius, Richert och Staaff på svensk sida, juristerna Vogt. Morgenstierne och Berg från norsk. Arbetet kan i stora drag följas i de tryckta protokollen. Det stod så småningom klart
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=