328 av Neiglick och av utskottets vice ordförande Th. Zetterstrand. Dc medförde dock inga ändringar av riksdagsskrivelsen, enär man var ense om att den skulle rättas till i samband med den kommande propositionen. Riksdagens skrivelser 1908 nr 56. Jfr biografin över Kinberg i SBL. lUlåtandet här citerat efter det utdrag som advokaten Carl Romanus gjorde i sin inlaga till Stockholms rådhusrätt i fallet Gyllenpalm 1916. Motioner i AK 1908 nr 182. OlivecTona 1891, s. 67. Lagutskottets utlåtande 1908 nr 34. Av ledamöterna var samtliga åtta från första kammaren högermän; av andrakammarrepresentanterna var sju liberaler och en — Lindhagen — vilde. Belysande för liberalernas kluvna inställning är att Johan Widen, Th. Zetterstrand och Jakob Pettersson, som alla tillhörde utskottet, avstod från att uppträda till försvar för motionen och i andrakammardebatten rent av u{>pträdde emot den. IJtskottsledamöternas politiska tillhörighet: den tryckta matrikeln över utskottets ledamöter jämförd med O. Dahléns maskinskrivna förteckning över liberala etc. ledamöter i riksdagen 1895—1949, RB. 18 A. Stärner i FK 24/4 1912. 11* Getz' uttalande återfinns i Udkast til Almindelig borgerlig Straffelov (1893L FK:s resp. AK:s protokoll 1/4 1908. -1 De två högermännen var Jöns Andersson i Örstorp och M. F. Svallingsson. De liberala ledamöterna identifierade med hjälp av O. Dahléns maskinskrivna förteckning i RB. de socialdemokratiska enligt R. Edenman, Socialdemokratiska riksdagsgruppen 1903—1920 (1945) bil. Ill. Se även Politiskt kvartalsblad 1908. -- Om Johan Widen se biografi i SvMoKv. K.APITEL 15. DÖDSSTRAFFET INFÖR RIKSDAGEN 1909 1 AK mot. 153/1909. KAPITEL 16. DÖDSSTRAFFET INFÖR RIKSDAGEN 1912 1 AK mot. 48/1912. LU uti. nr 38/1912. 8 FK prot. 24/4 1912. KAPITEL 17. DÖDSSTRAFFET INFÖR RIKSDAGEN 1919 ^ FK mot. 70 och 70/1919. 2 FK mot. 118/1919; AK mot. 313/1919. » LU uti. 5/1919. Justitiedepartementet hade anmodat straffrättsexperten Carl Torp att yttra sig över det av 1905 års strafflagskommitté framlagda förslaget till strafflag, som ännu upptog dödsstraffet. Ar 1917 lade Torp framsitt yttrande, vari han går igenom de olika argumenten för dödsstraffets bibehållande och finner dem inte övertygande. »Derimod viser Dödsstraffens Historic og ikke mindst dens seneste Fase —dens Indskreenkning til ganske enkelte Tilfaelde, hvor dens Anvendelse endda kun skal v^re fakultativ —, at det er en Strafart, der har overlevet sig selv, og som er ved at uddo. Der vindes da sikkert intet ved at forUenge denne Dödskamp.«
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=