327 ra detaljfel. Väsentligt är emellertid hans jiäpekande att det efter Lödernpsmördarens och Nordhmds dåd uppstod >''«'n allmän stämning mot den mordmani, som ansågs kunna konstateras ha ii()()stått i vårt land. Följden var att det i konseljen ansågs att det i allmänhetens intresse var nödvändigt att tillämpa lagen i hela dess stränghet. Ynglingeti S. fiek sin sak prövad mot denna bakgrund.« ** Motioner i AK 1901, nr 110. Nyströms tillhörighet till liberala samlingspartiet: (O. Dahlén »Förteckning över liberala oeh frisinnade riksdagsmän åren 1895— 1947« (maskinskr., RB). " Om Trygger se N. Elvander. Harald Hjärne oeh konservatismen (1961), s. 298, 425, 437. Lagutskottets utlåtanden 1901 nr 24. ” FK:s resp. AK;s protokoll 13/3 1901. Undantaget var hemmansägaren Ang. Johansson i Mossebo; det bör nämnas att denne i riksdagsmatrikeln tituleras »nämndeman«. Övriga 24 återfinnes i O. Dahléns ovan angivna förteckning över liberala riksdagsmän. Bland frikyrkomännen finner man E. Hj. Sjövall. K. Cf. Karlsson. A. F. Broström. K. J. llultkrantz. A. Olsson i Mårdäng, C. P. Jansso/i i Edsbäcken, H. Eriksson i Elgered, bland nykterhetsmännen O. G. Eklund. E. V'avrinsky, den nyssnämnde Sjövall, U. G. Broomé i Bårslöv. E. Norman, A. W. Styrlander och S. Kvarnzelius (jfr Svärd, a.a. passim). Uiheraler utan sådana engagemang var bl. a. Curt V allis, J. Bromée i Billsta, J. Olofsson i Digernäs. Beträffande HD gjorde Nyström det sakligt riktiga påpekandet att »ena gången dömer en avdelning, en annan gång en annan, och en brottsling, som av den ena avdelningeti dömts till döden, skulle kanske av den andra dömts till livstids straffari)ete.« Om Staaffs tidigare yttranden i ilödsstraffsfrågan se ovan s. 186. Torde syfta på Södergren. GHT 18/3 1901. Under kammardebatten framhöll P. Persson i Törneryd att kulturutvecklingen knappast fördröjdes om man gjorde sig av med massmördare. Hur skidle det gå om vilka brott som helst fick hegås utan att straffas med döden, undrade han. Hjert och Tektor hade på sin tid sagt att de ej skulle begått sitt brott, om de vetat att gärningen skulle straffas med döden; han trodde mera på vittnesbördet från dem, vilkas nackar det gällde, än andras lösa förmodanden. —Yttrandet är typiskt för en ganska spridd uppfattning att uttalanden från mördare som fått sin nådeansökan avslagen var vittnesgilla. Svenska Morgonl)ladet 1343, 14/3 1901. KAPITEL 14. DÖDSSTRAFFET INFÖR RIKSDAGEN 1908 ^ Therni(Fnius a.a. s. 179 f. ^ Jfr A. Thulstrup, Svensk politik 1905—1939 (1968) s. 32 f. •'* Jfr ovan kap. 12. O. Kinberg, Brottslighet och sinnessjukdom (1908) s. 35. “ Kinberg a.a. s. 7 ff, 13 ff, 40. Om Kinberg se vidare biografi i SBL. ** Kinberg a.a. s. 52 f. ” Ovan kap. 13. Motioner i AK 1908 nr 138. ^ Lagutskottets utlåtanden 1908 nr 33. FK:s resp. AK:s protokoll 28/3 1908. Petrén hade vissa invändningar av lagteknisk natur, vilkas riktighet erkändes
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=