326 bakom vilken signatur dolde sig den kände skriftställaren J. G. Carlén (jfr uppgift härom i Norrköpings Tidningar 12/3). Artikeln avslutas med; »Svenska riksdag 1872! Skicka sista bilan till vårt nationalmuseum och skriv med präntad stil: Dödsstraffet är avskaffat I» ^ Ett särskilt uppmärksammat mord begicks i Stockholm den 3/2 1872 då lumphandlerskan Bergström blev mördad och rånad av åkardrängen Nordström. En klarare insikt i uppenbarelsens väsende »har lärt oss, att den (Mose lag) är oss given att vara en lykta för våra fötter i vårt sedliga och andliga liv, icke en norm för vårt kriminalväsende«. Bergström föreslog i sin reservation att riksdagen skulle anhålla att Kungl. Maj:t ville överväga, om ej tiden nu vore inne att borttaga dödsstraffet och, om Kungl. Maj;t delade denna mening, låta utarlieta och för riksdagen framlägga förslag till förekommande ändringar i strafflagen. Fäderneslandet 13/3 1872. ÖCorr 13^3 1872. Samma förklaring till tystnaden i andra kammaren ges i en korrespotidens från Sv. telegrambyrå till tidningen där. 10/3 (ÖCorr 13/3 1872.) r. Bredherg, Erik Jakob Ekman, SBL XIII. L. Svärd, Väckelserörelsernas folk i Andra Kammaren 1867—1911 (1954). Motion i AK 1893 nr 173. Skeie, Den norske Strafferet 1. (1937) s. 343 f. Dödsstraffets a^"veckling i Danmark företer intressanta likheter med fiirloppet i Sverige. Argumenteringen för och emot var i stora stycken densamma som hos oss. .4r 1905 tillsattes en Straffelovskommission, som avgav sitt betänkande 1912. I detta var dödsstraffet bibehållet med den motiveringen att straffarten var i överensstämmelse med folkets allmänna rättsmedvetande. Det skulle dock enligt förslaget blott tillämpas under särskilt försvårande omständigheter. Kommissionen ansåg sig ej kunna i lagtexten precisera vilka omständigheter som hade denna karaktär utan överlät till domstolarnas egen värdering «man tor gaa ud fra, at Dödsstraffen kun vil blive anvendt. hvor man staar overfor en i hoj grad oprorende Misgerning.» (Beta-nkning afgifven af Kommissionen nedsat til at foretage et Gennemsvn af den almindelige borgelige Straffelovgivning. Kbhn 1912). Johan Hagströrner, Straffrätt 1. Allmänna delen 2. Ilektograferad text Uppsala 1895. Tr. 1901—1905, s. 382 ff. KAPITEL 13. DÖDSSTRAFFET INFÖR RIKSDAGEN 1901 ^ Rättegången i häradsrätten bevakades för Skånska Dagbladet av dess redaktör II. Österling. Dennes son, författaren Anders Österling, gjorde på faderns beställning en teckning av mördaren, som återfinns i nämnda tidning. AÖ:s eget intryck av mördaren var; «en färglös och beskedlig, närmast undermålig stackare, som i våra dagar säkerligen skulle ba internerats på en vårdanstalt.« A. Österling, Minnets vägar (1967), s. 38 f. - E. G. Boström till Oscar II. Oscar II:s arkiv vol. 50. BFA. ^ Oscar II till E. G. Boström. E. G. Boströms samling vol. 2. RA. Brev till Oscar II från kronpirins Gustaf. Oscar II:s arkiv vol. 41. BFA. Brev till kronprins Gustaf från Oscar II. Gustaf V:s arkiv vol. 39. BFA. ^ Nils Quensel, Minnesbilder (1973). s. 24. Quensel berättar även att fadern, liksom troligen Annerstedt, fick besök av Sallroths far och redaktör Jakob Byström, vilka sökte utverka nåd. Byströms medverkan berodde givetvis på att han var en av baptismens ledande män i Sverige och att Sallroths föräldrar tillhörde denna rörelse. Vid riksdagen 1908 väckte Byström motion om dödsstraffets avskaffande (nedan kap. 14). Quensels redogörelse för mordmålen 1900 lider av fle-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=