325 I sedvaiilisra vpckoöversiktcii ])å franska redopjordp AR 3/d för iitgången. \'adan denna omsvängniii" sedan 1867? »On en est rédnit å la reelierche des causes accessoires. ilont la plus inflnente parait avoir été la crainte de renverser dn pouvoir le principal acteur de la réfornic représentative. M. De Geer, qui s’est prononeé résolninent et avec. eloquence pour le inaintien r o v i s o i r e de cette pénalité.« oeh särskilt prof. Rikhinps heliandlinsr av frågan oni Författaren, soni kallar sig »Z«. |)oleiniserar mot Ribbings på rättsfilosofiska grunder framlagda åsikter. «Fastmera torde mången röst utfallit annorlunda från a n d r a sidan, därest man ej ambitionerat alt cj låta sig påverka av deti ])ersonliga auktoriteten oeb därest man ej ansett sig Ininden av konsekvensen.» Särskilt kritisk är GP mot Blancbe. bos vilken känslan är »så övervägande att logiken ofta ieke får ett ord med i laget». Key är å andra sidan enligt referenten motsatsen; hans talekonst saknar all inspiration. Om Daniel Olausson se L. Kihlher^, .\dolf fledin. s. 39 f. F.n monografi över Olausson (som tidningsman) bar ntcivils av Göran B. Missan, Fn trotsig svensk. (1971). Att det vid denna tidptinkt varit De Geers avsikt att avstyrka bifall för Margareta Larssons nådeansökan bör nog betvivlas. Jfr hans ord till Carl Ilasselrot efter deitatten i första kammaren den 2/3 (ovan s. 155). Omedelbart efter ledaren är införd en notis under rubriken »Dödsstraffet i Tyskland« oeb däri meddelas, att justitieministern i W eimar »för några dagar sedan« i ett intt'rpellationssvar tillkännagivit. «att han ofiirtövat ämnar för kammaren framlägga ett förslag till lag om avskaffande av dödsstraffet». NA 5^2 1868. NA 4/3 1868. NA 11/3 1868. I AB:s referat 29/2, se ovan. «« JP 18/3, 24/3 1868. Smålandsposten 7/3 1868. Smålandsposten 7/3 1868. 1 samma nr återfinns en insändare: »Några ord om andra kammarens dödsstraffets borttagande.» KAPITEL 12. RIKSDAGSDEBATTERNA OM DÖDSSTRAEFET 1871—1900 1 Dc Gecr, Minnen II, s. 64. 2 Tjernlund trodde inte, förklarade han, »att någon bildad person vill försvara dödsstraffets bibehållande.« Han opponerade mot tanken att staten bör äga vedergällningsrält, »ty man bör akta sig för att stifta lagar, enligt vilka samhället äger att beröva sina medlemmar livet, eluiruväl lagstiftaren icke själv behöver hålla i skaftet till bilan.« Bondeståndets prot. 11/7 1863. ^ Motion i AK 1871 nr 75. ■* Motion i AK 1872 nr 169. Motionen i AK 1872. nr 169. .Att Knngl. Maj:t »fattat beslnt« att ej tillämpa dödsstraffet, var en felaktig formnlering; vad Tjernlund åsyftade var givetvis Margareta Larssons l)enådniiig 1868, som allmänt uppfattats som ett prejudikat. Jfr ovan kap. 11. Jfr ovan s. 93. Lagutskottets utlåtande 1872 nr 10. ^ I DN publicerades 6/3 en insänd artikel mot dödsstraffet, undertecknad J. G. C.,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=