;^21 fullt 3/4 timmar. «av}iördcs hela tiden med spänd uppmärksamhet och framkallade för den skarpa logiken och de många blixtrande kvicka vändningarna l)ravorop och leenden, oaktat ämnets djupa allvar«. Biografi i SBL. Nilssons dagboksanteckningar frän hl. a. riksdagarna 1865—79 förvaras i LUB. «Anförandet . . . väckte mycken munterhet och ådrog tlen naive talaren bifall för hans frimodighet», heter det i GHT 3'3. Carl Hasselrot, Minnesblad (Växjö 1875). s. 40. Renstriim åsyftar härmed De Geers anförande i första kammaren den 25 '1 1868. Bondeståndets prol. 12/3 1866. Anderssons omsvängning påtalades av C. J. Svensén från Kalmar län. 1 sitt yttrande 29/2 1868 åberopade .\ndersson som ovan nämnts sina komniittenters önskemål ocb tilläde; »Ingen av dem som yttrat sig för dödsstraffets utplånande, har lyckats kunna framhålla sådana skäl som övertyga mig om ringaste fördelar därmed, men många skäl blivit å motsatta sidan anförda, som bevisat vådan av att absolut avskaffa det; så ock då man ej har ringaste anledning klaga däröver, att Staten missbrukat sin makt i detta hänseende, finner jag ej heller skäl att Inskränka denna makt.« Ola Jönsson i Kungshult till F. T. Borg 12/3 1868 (tr. i E. Therrrurniiis, Svensk bondepolitik s. 252); 1 sitt anförande 2/3 antydde också Ekenman (som ju själv var motståndare till dödsstraffet), att beslutet var något av en opinionsyttring för De Geer. Dels den anonyma »Om dödsstraffets befogeidiet och lämplighet«, dels den av »F. d. riksdagsman«. d. v. s. If'. F. Dalman, författade skriften Om dödsstraffet. Jfr. ovan s. 113 ff. Adolf Säve var frisinnad o. reformvänlig i kyrkliga frågor. Arbetade under ståndsriksdagarna för cn lugn reform. »1 religionsfrågor framträdde han med för ämbetsbröderna irriterande tolerans och reformnit.« Uppträdde till förmån för mctodisten George Scott o. lians verksamhet, l ttalade sig skarpt mot både ortodoxi o. pietism. lan borgerlig rätt och kristen åskådning som uppenharligen kunde predikas av den tidens prästerskap —viktigt, fcir att säga det en gång till. med hänsyn till det inflytande som kyrkan ännu ägde över stora delar av Svenska folket. (Sv Mo Kv). VÖäktaren 1868), att cn ledamot visserligen begärde votering om ntskottsullåtandet stod därifrån. «för att ej tillväxten i nejmännens antal skulle bliva alltför uppetibar«. Hasselrot själv uppger (Minnesblad, s. 49) att utlåtandet avslogs »med några få rösters pluralitct«, varmed han tydligen vill göra gällande att de som ropade ja var betydligt fler än vad protokollet antyder. — Endast en ledamot, frih. Stael von Holstein reserverade sig mot beslutet. Minnesblad, s. 40. Skriften ntgavs 1875; hur De Geer ställde sig till dödsstraffets tillämpning under sin senare ämbetsperiod blir det anledning att återkomma till i ett senare kapitel. — Ha.sselrot torde med sitt konstaterande även ha indirekt åsyftat De Geers efterträdare Axel Adlerereutz. under vars tid som justitiestatsminister en avrättning ägde rum (1872). De Geer, Minnen 11, s. 64. Gm motionen 1872 se ett följande kapitel. '■* Se register till riksdagens protokoll. I sitt referat 29 2 av förmiddagens debatter instämde AB dock i Witts protest mot Fäderneslandets nidbild. Av flera yttranden, säger referenten, »kunde man sluta sig till vilken djup indignation, som framkallats av de hätska anfall på frih. De Geer, vilka ägt rum m«“d aidedning av hans uppträdande i denna fråga vid riksdagens början, och det är verkligen att befara, att detta plumpa lättsinne, som i bild framställt den av folket så högt upphurne statsmannen väpnad med en hödelsyxa, varit till verklig skada för den stora reform, .som man förmodligen velat genom dylika medel tjäna». 1)3 00 Det bör refereras, eftersom den gav en tydlig bild av det samband melsom givetvis var tillfredsställd över utgången — uppger (5,/3 nien av-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=