323 att giva upprättelse eller gottgörelse.» (Domstolens, ej dödsstraffets, fel, svarar Oamér.) 7) «l)ödsstraffet skall vidare vara oberättigat oeh så avskyvärt därför, att en människa sålunda slungas oberedd in i evigheten.« 8) «Möjligheten för livdömde att erhålla nåd begagnas ock såsom ett argument mot dödsstraffet. Man vill att alla sålunda dömda skola dö, eller ock ingen.« 9) «Man åberopar även bevis från utlandet för dödsstraffets avskaffande.» S. 21. Cramér förbiser här verkligen föreskriver absolut dödsstraff, nämligen för livstidsfånge som begått dråp. 1 fall av mildrande omständigheter kunde dock strafflindring ske. •10 S. 22. ■11 NDA 26/2, AB 27/2 1868. Artikeln är daterad den 21/2. ■‘2 NDA 28/2 1868. ■I'l K. Olivecronas «Bidrag till utredning av frågan om dödsstraffets av.skaffande i de schweiziska kantonerna Neuchätel och Freiburg ocb om samma straffs ålerinförande i sistnämnda kantons allmänna lag». Namnanns tidskrift 1868 s. 325—336. I u[)psatsen förklarar Oliveerona i polemik mot den anonyme författaren att han mycket väl känt till att dödsstraffet återinförts i Freiburg genom beslut av dess stora råd den 9/2 1868, men han hade också vetat anledningen: beslutet var en följd ej av ökad brottslighet utan av katolikernas kända ihärdighet att verka för ett uppställt mål. lian redogör utförligt för hur därvid tillgått. DN 25/2 1868. •'0 Friskytten 21/10 1849. ■'0 AB 28/2 1868. Sthlm 1868, 14 s. Det framgår av inledningsorden att den publicerats efter lagutskottets utlåtande men före rik.sdagsdebattcn. Ovan kap. 10. Fäderneslandet 26/2, VI.T 28 2 1868. Betr. författarskapet till den anonyma skriften jfr ovan kap. 10. 00 Fäderneslandet 29/2 1868. 0^ Ovan s. 307. 02 GHT 29/2 1868. 00 Jfr ovan s. 110 f. 00 GHT 9/3 1868, GP 4/3. 00 Ovan s. 104. 00 De Geer, Minnen, II, s. 63 f. 0" E. Thermtenius, Svensk bondepolitik (1931) s. 252. 0* Andra kammarens protokoll 29/2 1868. 00 Om Keys och Siljeströms anföranden heter det i GllT 3/3, all de nn —efter De Geers anförande — »yttrade sig under ogyimsamma förhållanden. Det hade erfordrats framställningar av gripande kraft, för att leda kammarens stämning åt annat håll, men det var .svårt att tillägna sig en sådan kraft, då frågan gällde mindre saken än formen. Hr Siijeström är beklagligen ock så lågmäld att mycket av hans nu som alltid genomtänkta och väl sagda föredrag undfaller åhöraren». «Det var poeten som talade, om man så vill, men det var ock den varme människovännen.. . Man skänkte sitt bifall åt talaren; men hans tal gjorde ingen djupare verkan. Hr Ribbing kunde alltså saklöst komplimentera med vänliga ord denne sin antagonist.« GHT 3/3. 01^ GP uppger dock 4/3 att R. var den ende som underkastade lagutskottets betänkande en genomförd kritik men den blev därför så mycket grundligare. Ingen av utskottets ledamöter tilltrodde sig att replikera honom. Hans föredrag räckte som många andra med honom — att Kap. 14:6 (U)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=