319 å (Mia sidan liade tillfälle all se. oeh av den herättigade liann i lon och soin man nllryek. som jrav sij: tillkänna hos flertah't av de 18 Innrar. som reserverade sif? mot protokollet. En sådan lek som denna är ej lajistiflare värdig och därmed lämnar vi saken nnder hänvisning till referat, där den tragikomiska scenen närmare skildras.» I det Slockholmshrev som puhlicerades i GHT 21/3 1866 och vars början återgivits i not l.ö ovan, heter det efter skildringen av Treffenhergs anförande till förmån för motionen: »Så mycket arbete forilrade belöning, tyckte förmodligen några gyckehnakare, saken är avgjord i de andra stånden, vårföre ej låta vännen (airry segra en gång åtminstone. Sagt och gjort! Man gav sina röster åt motionen, och se denna segrade — 27 mot 26. Redan innan utgången var officiellt bekant fick den överlycklige hr 'I'. mottaga gratnlaliom-r över utgången. Gratulerar, fallbilan föll icke. du är räddad, o. s. v. Men vem målar de äldres i ståndet öveiraskning. då resultatet officiellt bekantgjordes och hr T. i hiiglravande ordalag tackade ståndet fiir denna utgång. .la, jag väntade, att hr T. i övermåttet av segerglädjen skulle föreslå, att de andra stånden sknlle inbjudas att deltaga i beslutet. Så skedde dock <'j, men en mängd av ståndets ledamöter uppstego och nedlade sin reservation mot heslulet, avböjamh' hr T;s tacksamhetsfiirklaring i ganska krassa ord. llr T. tros med det första bege sig hem igen och bäst vore det. så undvek han dylikt skämt, som dock. det måste nian nn-dge, är opassande i en parlamentarisk f(‘)rsamling.« Wäklaren anmärker i korthet (22/3 1866). att flera tidningar i skarpa uttryck yttrar sig om fiirslaget. «om vilka man ju borde haft alla anledningar att förmoda, det iletsamma skulle gynnsamt upiitagits utav våra s. k. liberala, dä det slod i full överensstämmelse med de moderna humanitelsidémna.» KAPITEL 10. DÖDSSTKAFFDEBATTEN P.\ RIKSDAGEN 1867 1 Andra kammarens motion nr 220. 1 motiveringen hänvisade Hovin även till att bondeståndet domen om önskningarna ocb åsikterna hos den stora massan av folket» — vid de hägge sista riksdagarna «enhälligt» beslutat dildsslraffels borttagande, l ppgiften var riktig beträffamh' 1862/63. då jn beslutet fattades med endast 3 rösters majoritet. - Av ledanuiterna var 7 domare (hovrättsassessorn H. G. von Gegerfelt, häradshövdingens G. llasselrot. borgmästariMi .1. A. Bovin. hovrättsrådet .1. A. Eemchen, hovriittsassessorn P. A. Bergström, den senan? sä kände politikern och landshövdingen, samt häradshiivdingarna A. M. Myrtin och L. E. Westblad), 4 civila ämbetsmän nu'd annan befattning (landshövdingartia E. Sparre och S. P. Bergman, landssekrelerari'n G. .'\. Holmberg och f. d. statsråd<'t A. Eaxe. senare landshöviling i Jönköping. 1 biskop (.\. F. Beckman). 1 professor (S. Ribbing). 1 officer (P. von Möller), 1 klockare (S. Rosenberg) och 1 hemmansägare Bäller Sven Er.sson). Av suppleanterna (4-f-4) var 6 domare (A. M. Rosenqvist, M. Ahlgren, A. Grenander, J. F. Gasperson, K. W . Björkenstam. J. Ö. Ekenman). 1 landssekreterare (P. P. de Eaval) och 1 organist (J. Rundbäck). (Förteckning av utskottsledamöterna återfinns i resp kammares luolokoll för januari 1867.) Knut Gliveerona var ej ledamot av riksdagen; seilan han i biirjan av 1868 inträtt i Ihigsta domslohm kunde han ju ej heller väljas till riksdagsman. •* Lagutskottets utlåtande nr ,33, dat. 18 2 1867. .Sedan 1/1 186.3 hade endast två avrättningar ägt rum, den ena i Västernorrlands län, den andra i Kristianstads län. «som väl bör antagas hava ägt den närmaste och säkraste känne- ■* Voteringsutgången eidigt uppgifter i debatten i Första Kammaren den 13/4 1867 av von Gegerfelt och i .Andra kammaren sammandrag av Bovin. '' Ribbings anfiirande väckte utomordentlig u|ipmärksamhet inom kammaren; Han blev, yttrade Sven Roseidx-rg i sitt därpå följande anfilrandf'. «omsluten av en sådan mängd av framträngande åluirare, oeh här i min vrå var ett så fortfarande
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=