314 och politiska rättigheter (1966) avseende dödsstraffets avskaffande. Kommissionen liar därefter i mars 1981 uppdragit åt subkommittén till förhindrande av diskriminering och skvdd för minoriteter att överväga frågan och underställa kommissionen sina synpunkter vid dess 11 session. Det är i dagsUigi't svårt att bedöma, huruvida ett tilläggsprotokoll kommer till stånd. I en tid då massavrättningar förekommer i flera stater och avslöjanden om försvinnanden når oss från andra, frågar man sig. om det har något intresse att uppehålla sig vid debatten om dödsstraffet i Sverige i gången tid. Låt oss då först konstatera, att för.^vinnandena har begagnats som politiskt kampmedel utanför staternas vanliga rättsordning och att massavrättningarna har beordrats av specialdomstolar, där vanliga rättsprinciper har tillsidosatts, eller utan uttryckliga beslut utförts av militär- eller polispatruller. Debatten om dödsstraffet avser, som jag redan har betonat, dödsstraffet som brottspåföljd. Den har förts inom två ohka områden. Så länge dödsstraffet fanns i vårt land. inriktade många sina ansträngningar på att begränsa dess tillämpningsområde och på att förhindra att ådömt dödsstraff gick i verkställighet. Det andra området gäller utövningen av benådningsrätten. En framställning av benådningspraxis skulle, som jag har antytt, belysa utvecklingen. Ivar Seth. som har sysselsatt sig med undersökningar av benådningsäreiiden. har lämnat dem utanför denna bok. Vad vi här får taga del av är den offentliga debatten om dödsstraffet som brottspåföljd. Med denna framställning har Ivar Seth berikat vår kunskap om den politiska och ideologiska argumentationen i den offentliga debatten under tiden från statsvälvningen år 1809 till beslutet att avskaffa dödsstraffet i fredstid år 1921. Hans skildring ger oss en levande bild av våra parlamentarikers pei>onliga engagemang och politiska obundenhet i dåtidens kamp för den första mänskliga rättigheten: rätten till liv. Vlåtte denna bok nå våra dagars riksdagsledamöter lika väl som alla som intresserar sig för samhällshistoria och rätts\ etenskap. Kampen för de mänskliga rättigheterna är aldrig vunnen; den måste alltid föras av envar till värn för alla. juridieum. l ])psala Midsommardagen 1981 Alvar Nelson professor i straffrätt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=