312 na. Jag underslöcljer icke argumentet, att vi av alla europeiska stater skulle nödgas återinföra dödsstraffet för att taga itu med terrorism. Låt mig i detta sammanhang återvända till vad jag ovan (under 1:2) har anfört om polisens rätt att bruka våld och tillfoga något om svensk rätts inställning till vissa yttringar av ohörsamhet. 1 1861 års strafflag fanns i 10 kap. 12 § ett särskilt stadgande om användningen av krigsmanskap till stillande av uppror. Detta stadgande som år 1915 jämkades, avlöstes av 1 ^ a lagen (1918:151) angående införande av lagen om ändring i strafflagen m. m. Stadgandet bevarades i 11 ii lagen (1961:163) om införande av brottsbalken. Ar 1969 tog chefen för justitiedepartementet. Herman Kling, initiativet till proposition 1969 nr 12 om upphävande av nyssnämnda 14 § BrP i vad den avsåg 1 § a i fiirenämnda 1918 års lag. Det anfördes därvid, att det sedan år 1932 (efter dödsskjutningen den 11 maj 1931 i Lnnde i samband med Adalskonflikten) varit en vedertagen uppfattning, att militär personal icke skulle användas vid sociala konflikter. Lagrådet yttrade i sitt utlåtande: I första hand ankommer det på polisen att upprätthålla allmän ordning. Kungl. Maj :t, som ytterst bär ansvaret för ordningens upprätthållande i landet, kan dock vara nödsakad att använda militär personal, för den händelse polisens samlade resurser skulle visa sig otillräckliga. Detta gäller även om den föreslagna lagändringen genomföres. Lagrådet har med detta påpekande inte något att erinra mot förslaget. Med anledning av lagrådets yttrande väcktes i båda kamrarna likalydande motioner från ledamöter av centerpartiet, som (bondeförbundet) vid riksstämma 1931 uttalat sig mot användningen av militär till stillande av upplopp. Motionerna gällde det förhållandet, att propositionen icke innehöll något klart ställningstagande till lagrådets påpekande. Sedan första lagutskottet — med framhållande att det delade den uppfattning som kom till uttryck i lagrådets yttrande och lämnats utan erinran av departementschefen — tillstyrkt bifall till propositionen, blev detta riksdagens beslut och lagändringtai genomfördes. Det biir tilläggas, att polisens befogenhet att använda våld kan utnvttjas till uppsåtligt dödande av en brottsling. Det är därför angeläget att betona, att en sådan åtgärd icke avser bestraffning av den brottslige utan en nödvändig åtgärd i tjänsteutövning. Motsvarande får antagas gälla.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=