311 lunda äbiMopadc Roy Hatttusly (Birmingham, Sparkbrook; tidigare minister, f. 1932. socialist) —med avståndstagande —att premiärministern i en TV-intervju. som var själva upphovet till förslaget, tycktes vilja antyda. att det fanns fall av mord så ohyggliga, att avrättning egentligen var den passande reaktionen och att vissa mördare förtjänade att dö. Bifallsyltringar till detta återgivande föranledde Edward Heath att uttrycka sin sorg över .^ådana argument och att framhålla att det icke ankom på parlamc-nlel att utkräva hämnd eller vedergällning. William McCrea frågade —efter ett färskt exempel på terrordåd i Nordirland, om många a\’ ledanu)t(M'na \ar mera måna om dt'n skyldige än om den oskyldige. Det ålåg enligt hans mening underhuset i förhållande till de oskyldigas änkor och faderlösa barn alt svara för att man gjorde sig av med mördaren och lät den oskvldige leva. 5) Argument röronde statens nödvärnsrätt Det har alltid varit ett argument till förmän fiir användningen av dödsstraff, alt staliui måste ha rätt till niidvärn gentemot våldsförbrytare. Utan alt gå in på den filosofiska frågan om statens rätt att straffa, kan frågeställningen när det gäller uppsåtligt dödande av en enskild avvisas med argumt'iit som Johan Tbvrén använde i 1909 års dödsstraffsdebatt i den svenska riksdagen (se ovan s. 231—kl, särskilt s. 211), när han frågade sig vad man vilh' få in för mening i talet om statens nödvärnsrätt emot denne enstaka, redan infångade brottsling (rånmördaren Hjert). Vid samma tillfälle varnade Thvrén med anspelning på Amaltheadådet mot att argumentera för dödsstraff gentemot politiska brott, då så mycket lättare lidelse framkallas. Det var i den senaste engelska underhusdebatten särskilt terrordåden i Nordirland och läigland. som fick lidelserna att svalla dels därhir att de drabbade oj^kvldiga enskilda dels därför att de hotade den allmänna säkerheten och kränkte nationen. Man kunde också hänvisa till arabi.ska terroristers verk.samhet. Edward Heath vände sig mot hirsöken att giira terroristdåden till en särskild slags brott, som förtjänade dödssliaff. och anförde därefter: Andra europeiska länder har haft stora problem med terrorism — till exempel Eörbundsrepubliken Tyskland och republiken Itahen. De bar gripit sig an dessa problem, icke genom att återinföra dödsstraffet, utan på andra sätt, till stor del genom effektiva polisinsatser och genom att reducera terroristernas status så att de icke kunde vinna allmänhetens stöd. Detsamma är sant om Nederländer-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=