309 borgrrlii^ död, c'li livslidsfaiifie onekligen är diid för samliället. oeh ('medan en person, som förlorat medborgarerätten, icke helh'i' kan fä vistas pä fri fot i staten, med vilken alla hans samband äro nppliista: ingt'ii. sä länge han ännu äger di't naturliga livet kvar. mä vara fnllkomligt nt('stängd frän nuijligheten att bättra sig. hemställer jag, om ick(' regeringen sknlle kunna, st'dan nägon viss tid, över tio är. fiJrflntit. pä fängelst'dir('ktionens anmälan om t-n /)o/-ger//g/ död persons totala fiirbättring. ät('rskänka honom borgarerätten, var- ('ft('r han. med hiigtidlighet, knnde, under unnat namn, intagas i staten och där biirja ett nytt liv. ]VI(‘dan Johan (labriel Hichert i sin reservation till Lagbeia'dningens Förslag till Straff-Halk (1811) icke vägade genomdriva dödsstraffets avskaffandt'. tillstvrkt(' han. att detta straff tills vidare iitsatt('s vid de sväraste brotten, mt'n att fängelse på livstid tillfogad('s som alternativ. Carl Johan Schlvt('r. som jii däremot var aiduingare till dödsstraffet, motsatte sig straffart('n fäng('ls(' pä livstid och anförde i sin rt'servation till fiir.'^laget: »Livstidsfängelst' bör, i min tankt'. försvinna. Att genom dödsstraff samhället befrias från en grov brottsling, det finner jag icke det ringaste betänkligt: men ofiirsvarligt anser jag det vara, att både till kropp oeh själ långsamt ihjälpina den, som ej anses knnna åt samluilh't återgivas; om ock kärleken till livet gör att de fleste brottslingar skulle underkasta sig detta villkor.» När under 1800-talet näde})rerogativet i stor omfattning utnyttjadi's till att förvandla del ädiimda dödsstraffet till fängels(', u}>pkom frågan, om staten därmed hade uttömt den dömdes nirutsättningar för ett fortsatt liv i samhället. Denna fråga belyst('s i ('tt 1877 uppkommet nådeärende avsec'iide (m mördare, som benådad från dödsstraff, tillbragt nu'ia än 20 år i straffängelse och därunder fiirhållit sig väl (se Nytt Juridiskt Arkif, avd. 11, 1876). Mot Högsta domstolens majoritet avslog Oscar II ansiikningen. I ärendet för('kom t'n minoritet av tre justitieråd för avslag, bland dt'in Knut Olivecrona. som avslutade sitt särskilda yttrande sålunda: Ftt gott uppfiirandt' under en längre tid av en till livstidsarbete dömd broll.^lijig må gärna betraktas såsom en anledning till att av nåd vinna någon mildring i själva beskaffenheten av det straffarbete, som fången är underkastad, eller de disciplinära regler, som han är skyldig iakttaga; och skulle Svensson i sådan riktning sökt nåd, och fångvårdsstyrelsen understött hans framställning, skulle jag utan tvekan tillstyrkt den lindring som med god ordning inom då del sysl('m jag antagit, fordrar, alt nu'n
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=