29 ännu ej beredd att kräva dödsstraffets fullständiga avskaffande. Calonius ironiserar sålunda iiver filosofer, som gått så långt i reformiver, ehuru han samtidigt förordar ett beaktande av humanitetens krav. Brottslingens hlod bör, såvitt möjligt, skonas. Statens säkerhetskrav måste likväl sätta en gräns för mildheten.^ Avrättningar bör ske offentligt i avskräekningssyfte. Det är Filangieris tankar, som här möter. l^pplysningstidens straffrättsliga idéer aktualiserades främst under de livliga debatterna i den franska nationalförsamlingen 1791 —om en ny strafflagstiftning, en Code pénal. Härunder dryftades givetvis även frågan om dödsstraffets avskaffande eller bevarande i det nya samhälle man ville skapa. Till dödsstraffets främsta motståndare hörde de radikala revolutionsmännen Robespierre och Marat. Emellertid gjorde man härvid ett väsentligt undantag: Dödsstraffet måste bevaras för politiska brott! Under överläggningarna möter redan nära nog alla de argument för och emot dödsstraffet, som senare skulle anföras Europa över. Till sist kom revolutionstidens Code pénal att bevara dödsstraffet men i en, jämfört med den föregående franska rätten, starkt minskad omfattning. Efter revolutionsjK'rioden och Napoléon-tiden avstannade på den europeiska kontinenten kritiken av döds.-^traffet. Detta tillämpades alltjämt, ehuru i minskande omfattning.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=