303 bolänkandt.' (SOI 1975:75) föreslog utredningen, att förbudet mot dödsstraff skulle intagas i 2 kap. KF, som gäller grundläggande fri- och rättigheter. RF 2:4 föreslogs få följande lydelse: Dödsstraff får ickc förekomma. Regeringsproposition 1975/76:209 följde detta förslag, och stadgandet antogs slutligen av riksdagen på hösten 1976 efti*r valet samma år. Med denna lydelse och placering står det klart, att stadgandet skall tillämpas direkt av alla myndigheter och att det endast kan ändras i den för grundlagsändring i RF 8:15 föreskrivna ordningen. Redan av lydelsen torde det stå klart, att tillämpningsområdet icke är inskränkt till att gälla svenska medborgare utan avser alla och envar. Detta bekräftas ytterligare av föreskriften i RF 2:20, att utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om skydd mot dödsstraff. Förbudet mot dcidsstraff får därmed betydelse vid prövning av utländsk stats begäran om utlämning för brott, som enligt den främmande statens lagstiftning kan ge anledning till ådömande av dödsstraff. I klarhetens intresse skall det påpekas, att förbudet mot dödsstraff avser livets förlust som brottspåföljd: Sålunda kan föreskriften icke tagas till intäkt för ett absolut förbud mot abortiva åtgärder mot foster eller dödshjälp inom sjukvården. Stadgandet inkräktar heller icke på polisens laga befogenhet att bruka våld eller envars rätt till niidvärn eller annan nödhandling, i båda fallen inom de i 24:5 BrB angivna gränserna. Att i vissa farliga lägen bruka våld mot underlydande, som vi.sar ohörsamhet, har i vissa lägen medgivits krigsman, se 24:3 BrB, liksom befälhavare på fartyg enligt 53 sjiimanslagen (1973:282) har viss befogenhet att bruka våld för upprätthållande av ordningen ombord. D ii d sstraffet i utlandet 1 modern tid torde ingen med större kraft än Cesare Beccaria (1738— 1794) ha förkastat dödsstraffet som brottspåföljd. I sitt verk Om brott och straff (i^enaste översättning till svenska 1977 av Paul Enoksson) fördömer han i ^ 28 dödsstraff('t. Även om hans argumentation är rationalistisk, blir dess avskaffande en humanitär vinning. Många har efter honom fört en hård kamp mot dödsstraffet. Icke desto mindre är det ännu idag så, att endast några få länder, bland dem de nordiska, har avskaffat detta straff. Lhvecklingen ger oss icke anledning antaga, att kampen mot dödsstraffet skall ha framgång just i vår tid. II.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=