301 i 1861 års SL. Där skulk' enligt de sakkunniga dödsstraffet bevaras för vissa i krigsartiklarna upptagna brott. Den dåvarande justitieministern, Herman Zetterberg, var medveten om motståndet mot varje försök att helt avskaffa dödsstraffet men var samtidigt angelägen om att utplåna straffarten ur SL. Det främsta skälet för bevarandet av dödsstraffet var erfarenheterna från det nyligen avslutade andra världskriget oeh önskan att undvika återinförande genom retroaktiv lagstiftning. Detta ledde till att man utarbetade förslag till lag om dödsstraff i vissa fall då riket är i krig. I enlighet med första lagutskottets hemställan bifölls propositionen i denna del av riksdagens båda kamrar och lagen utfärdades den 20 juni 1948. En erinran om dödsstraffets bevarande intogs dock samtidigt i 27 kap. 17 § SL. Av lagens innehåll skall här bara nämnas, att ådömt dödsstraff icke skulle få gå i verkställighet utan Konungens tillstånd, och att särskilda bestämmelser skulle kunna utfärdas om avrättningsmetoden (vilket sålunda icke uteslöt andra former än arkebusering). Frågan om dödsstraffets fullständiga avskaffande ur lagstiftningen blev därmed skjuten på framtiden. Den aktualiserades ej heller vid den avslutande reformen av SL. Sålunda fanns även i 1962 års brottsbalk (BrB), som trädde i kraft 1965, i 19 § av 22 kap. (krigsartiklarna) intaget en erinran om dödsstraffet enligt 1918 års lag. Det skulle dröja ännu ett kvarts sekel från denna lags antagande till dess slutliga upphävande. Under tiden blev lagen aldrig tillämpad, redan på grund av att Sverige förskonades från krig. Sedan militärstraffsakkunniga avgivit betänkande (SOU 1970:31) med förslag till ändrad militär straff- och rättegångslagstiftning, framlades för 1972 års riksdag proposition nr 138 med förslag till upphävande av nyssnämnda 27:19 BrB och av 1918 års lag. Justitieministern, Lennart Geijer, anförde, att dödsstraffets avskaffande måste avgöras efter då rådande bedömningar. Han tog uttryckligen avstånd från möjligheten att återinföra dödsstraffet med retroaktiv verkan men fann icke därmed anledning att bevara det. I stället hänvisade han särskilt till att vårt land i Förenta nationerna länge hade varit aktivt verksamt för att dödsstraffet skulle avskaffas i alla världens stater. Tanken på dödsstraffets fullständiga avskaffande i svensk rätt mottogs i allmänhet med sympati eller likgiltighet. 1 lagrådet hade emellertid Gustaf Petrén redovisat betänkligheter och anförde härom bl. a. följande:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=