298 Månget brott kom aldrig till utförande emedan straffet var för högt och risken för stor. Att allmänna opinionen skulle bestämma lagarnas innehåll ville han bestämt opponera mot. Denna opinion kan skapas genom hets och agitation men är och förblir i själva verket blott en tillfällig mening. »Allmänna opinionen kan, skickligt ledd, fås att skria mot dödsstraff över t. ex. en mördare av Anders typ, men skulle nu opinionens massa stått inför den av hans järnklump hemskt massakrerade unga flickans kropp, så hade den, lika känslodriven. förvisso lynchat honom, om så ske kunnat». Moget övervägande, övertygelse och ansvar bör få försteget framför allmänna opinionen. Argumentet att staten kan välja andra vägar att oskadliggöra även de svåraste förbrytare håller inte streck. Ander. »en egendomlig och fullt konsekvent brottslingstyp». hade själv sagt till Brandel att om han fick nåd skulle han så fort han kunde »knacka en konstapel i huvudet och rymma», något som Brandel var fullt övertygad om att han också skulle göra. Inom eller utom fängelset skulle han alltså alltid bli en fara för andra. Genom döden blev han oskadliggjord. »Och som kristen tror jag, att Gud i sin nåd har vägar att finna hans brottsliga själ även utan detta jordiska omhölje, som kanske, nedsölat som det var, var det svåraste hindret för hans ändring.» Att i detta fall tala om barbari kunde Brandel inte förstå: ur mänsklig synpunkt var hans död lättare än mången hederlig sjuklings, som får vänta i plågor under åratal, innan döden befriar honom. För verkliga förbrytarnaturer är livstidsstraffet på långt när ej så avskräckande som dödsstraffet, eftersom den degenererade brottslingen »ingenting skyr så mycket som kroppslig smärta och allra mest, trots stora ord. bävar för döden». Det enda undantaget i Brandels praktik var Ander som inte alls var rädd för döden. Om dödsstraffet avskaffas »så blir för varje planläggande mördarenatur den människa fågelfri, som står dem i vägen eller väcker deras lystnad.» Brandel ansåg också att det var ett slag i luften att avskaffa dödsstraffet för politiska brott: ett segrande, fanatiskt revolution-^sparti kommer ändå omedelbart att återinföra det. Sammanfattningsvis: straff skall vara straff — »vederskällande efter rättfärdighetens måttstock utan klemighet för brottslingen själv och andra upprättelsen, förbättringen, angår, menade Brandel dock att »det mänskliga ögat är för svagt för att detta sista skall göras till huvudsynpunkt. avskräckande till varnagel upprättande, om så är möjligt.» Vad
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=