296 domar avkunnats betyder dock inte att straffets avskräckande betydelse därunder varit betydelselös; än mindre utsäger den något med visshet om kommande tiders behov. Med särskilt intresse tar man del av de nio prästernas svar. Någon gemensam uppfattning fanns inte, men det är anmärkningsvärt att flera var antingen tveksamma eller deklarerade att de ansåg straffets bibehållande nödvändigt. Kyrkoherden H. E. Hallberg i Stockholm ställde sig (4/4) på dödsstraffmotståndarnas sida. Teorin om vedergällning såsom straffets huvudsakliga uppgift »torde icke kunna från kristlig synpunkt försvaras»; dödsstraffet torde vara verkningslöst som avskräckande exempel »i en stund, då lidelsen exploderar»; det torde inte heller behövas för att oskadliggöra en särskilt farlig brottsling, eftersom andra utvägar finns; och det »finnes knappast något utrymme för dödsstraffet» om man tar hänsyn till att straffets uppgift att fostra bör vara avgörande inom ett kristligt samhälle. Dessutom ansåg Hallberg att dödsstraffets avskaffande i Sverige just nu torde utgöra »en välbehövlig och vår fredliga kultur värdig reaktion mot den i världen just nu överhandtagande brutaliteten.» Kyrkoherde Josef Källander i Stockholm uttalade sig i samma riktning om ock en aning tveksamt: han var medvettui om »frågans invecklade principiella och praktiska natur» men förklarade sig »mest böjd för dödsstraffets avskaffande.» Andra prästmän förklarade att de höll på dödsstraffets bibehållande. Kyrkoherden H. Hilder i Ronneby svarade kort och gott nej på tidningens fråga. Biskop Edvard Rodhe i Göteborg — som ju redan under riksdagsdebatten 1919 uttalat sig till dödsstraffets förmån — ansåg det icke rådligt att samhället avhände sig det värn mot den grova brottsligheten som detta straff utgör. Kyrkoherden David Froste i Tyresö —som uttryckligen förklarade att han inte tagit del av förslagets motivering och därför ansåg sig kunna svara förutsättningslöst — menade att vår tid »så långt ifrån visat sig vara mogen en så radikal förändring av gällande brottmålslag, den i stället lämnat och alltjämt lämnar ovedersägliga bevis för behovet av skärpta straffbestämmelser.» Det måste ur kristen synpunkt anses synnerligen betänkligt att stifta en lag »som endast på grund av vad man kallar hänsyn till brottslingen inskränker samhällets möjligheter att gardera sig mot och straffa denne efter den moraliska rättens principer. Sådant kan icke annat än bidraga till en reducerad respekt för och betingas av dödsstraffets borttagande, att som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=