291 Också Sydsvenska Dagbladet Snällposten uttryckte sin stora betänksamhet inför reformen. Dödsstraffets avskaffande är knappast en fråga av större praktisk betydelse, menade tidningen, eftersom straffarten redan är de facto upphävd. Någon betydelse ur avskräckningssynpunkt har dödsstraffet inte, ej heller behöver det tillgripas för att skydda samhället mot farliga brottslingar: fängelserna är effektiva nog och enstaka undantag kan ej tagas till intäkt för dess bibehållande. Ändå kan man fråga varför det är så nödvändigt att borttaga en bestämmelse »som dock utan minsta tvivel ännu har ett ganska starkt stöd i folkmedvetandet.» Tidningen menade att dödsstraffet liksom andra straff är ett uttryck för samhällets rättsmedvetande — »ett slags moderniserad vedergällningstanke», »ett det sunda samhällets naturliga reaktion mot ondskan.» Det är som man finner Kants sekulariserade vedergällningsteori som här föres fram i diametral motsats till den ståndpunkt som Arthur Engberg nyss företrätt i sin tidning: »Man må aldrig så mycket förneka den fria viljan i teorien, men i praktiken lösgör man sig lyckligtvis aldrig från tron på densamma. Och lika visst är det, att den instinktiva uppfattningen om ett oavvisligt sammanhang mellan brott och straff, baserat på den gamla enkla tanken om lidandet som brottets naturliga konsekvens, har större livskraft än aldrig så lärda och djupsinniga teorier.» Det finns otvivelaktigt brott av den fruktansvärda art, att den allmänna opinionen instinktivt kräver den starkaste vedergällning som kan tänkas: livets förlust — det blir tidningens konklusion. Den medger dock att frågan om brottslingens tillräknelighet eller icke tillräknelighet utgör en allvarlig svårighet när det gäller dödsstraffet. På detta område har den psykiatriska vetenskapen dock ännu ej hunnit den fulländning, att irreparabla misstag inte är möjliga. Tidningen erinrar om det fall, som Thyrén anfört efter den tyske psykiatrikern Kraepelin: En brottsling, som av läkarna förklarats fullt tillräknelig och som även avrättades befanns vid obduktionen ha mycket svåra rubbningar i hjärnan: »Men därav följer ingalunda, att lagstiftningen nödvändigtvis skall behöva kapitulera inför dylika svårigheter. Lagen är samhällets samvete. Varken den allmänna opinionen eller den objektiva vetenskapen förnekar, att i huru omärkliga grader än normaliteten kan förtona sig i vad man anser för abnormitet, det dock ges uppenbara fall av fullt tillräknelig brottslighet, så ohygglig, att en teoretisk fordran på straffande vedergällning genom livets förlust ej kan anses för något slags återfall i barbari. Att med tillämpande gällande praxis bibehålla lagen i sin nuvarande form, till av nu
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=