281 »Don allmänna opinionen har visserligen icke med någon avgörande styrka uttalat sig för bibehållandet av dödsstraffet, men å andra sidan har icke heller avhörts någon allmän önskan om borttagande av samma straff, t. ex. vid det tillfälle, då det senast verkställdes. I det stora hela taget torde allmänheten, likgiltig för teorier, vara tillfreds med den gällande lagstiftningen, och uppfattningen hos flertalet inom rikets två största överrätter synes även tala för ett uppskov med den nu föreslagna lagändringen.» Avgörandet i riksdagen föll den 7 maj 1921. På förmiddagen denna dag behandlades ärendet i andra kammaren, på kvällen i första. I vardera kammaren pågick debatten omkring fem timmar ehuru inför nästan halvtomma plenisalar var slut kunde man konstatera att bägge kamrarna med betydande röstövervikt bifallit lagutskottets hemställan. Det skulle innebära en tröttsam upprepning av redan redovisade skäl att i detalj gå in på dessa debatter. Endast några betydande citat må anföras, där argumenteringen för den ena eller andra åsikten kommer fram med särskild styrka. I andra kammaren framhöll sålunda Jakob Pettersson att justitiemord trots alla försäkringar om motsatsen inte är uteslutna ens i Sverige: dit räknade han ynglingen Sallroths avrättning år 1900 som förvisso inte skulle ha ägt rum om inte allmänna meningen varit så upprörd över Nordlunds ogärningar. »Likaså», fortsatte han, »kan det, så länge man har dödsstraffet kvar. emellanåt inträffa, att en eller annan person, som kanske icke är tillräknelig, på grund av bristande noggrannhet och fullständighet vid undersökningen, kommer att avrättas som brottsling, ehuru han i själva verket snarare är sinnessjuk.» Till den sista synpunkten, i och för sig inte ny, anknöt medicinalrådet Fredrik Block i ett inlägg som är av intresse inte minst därför att han var högerman. Block skulle möjligen kunna rösta för dödsstraffets bibehållande, sade han. om man med full säkerhet kunde bestämma att brottet begåtts vid sunt förstånd: »Men då jag anser att man icke kan med full visshet avgöra detta, och det väl måste anses vara mycket tvivelaktigt, om någon dödsdömd brottsling begått brottet av sund fri vilja, så anser jag mig böra rösta för dödsstraffets borttagande.» Livstids straffarbete bör dessutom vara »tillräckligt avskräckande för en människa med sitt förnuft i behåll, och den, som icke har sitt förnuft i behåll, han låter sannerligen icke avskräcka sig mera av fruktan för dödsstraffet än av fruktan för frihetens förlust.» en följd av kvittningssystemet. När dagen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=