271 on konsekvens av deras tidigare insatser. Linder var socialdemokrat och medlem i den s. k. lilla strafflagskommissionen.- Om anledningen till att Löfgren aktualiserade frågan just i slutet av augusti 1919 ger materialet veterligen inte besked. Tänkbar är att den upphetsning som framkallades över hela landet till följd av de mord m. m. som förövades av den s. k. ryssligan under ledning av kosacköversten Hadjetlaché och som avslöjades i juli samma år kommit regeringen att påskynda saken för att förebygga en eller flera dödsdomar. Tidningen Social-Demokraten. som ju eljest hörde till dödsstraffets motståndare, innehöll den 15/8 en mot Hadjetlaché ytterligt hätsk ledare, där det ganska oförtäckt sades ifrån att den svenska rättvisan skulle göra denne ett huvud kortare. A andra sidan återgav samma tidning den 8/8 det just reviderade socialdemokratiska partiprogrammet, där bl. a. dödsstraffets avskaffande ånyo krävdes. Det kan därför vara mera sannolikt att detta varit incitamentet till regeringens beslut att ta upp frågan. Härpå tyder måhända även en passus i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet: »även utom riksdagen torde samma mening (nämligen att dödsstraffet bör avskaffas) omfattas av många.» Redan den 11/1 1920 var utredningen klar med sitt förslag. Det innebar att dödsstraffet genomgående utmönstrades ur den allmänna strafflagen och ur strafflagen för krigsmakten såvitt det gällde dennas tilllämpning under fredstid. Däremot bibehölls dödsstraffet i de s. k. krigsartiklarna.^ I utredningens motivering återfinner man huvuddragen av de tankegångar, som Thyrén tidigare i olika sammanhang framfört: Utredningen fastslår att dödsstraffet överallt i Europa torde komma att försvinna ur de allmänna strafflagarna, förutsatt att utvecklingen fortgår i samma riktning som hittills. Dock är därmed ingenting bevisat, heter det. om detta straffs företräden eller nackdelar i jämförelse med livstids straffarbete. För att bilda sig en mening i den frågan måste man undersöka dödsstraffet med utgångspunkt från den uppgift man över huvud taget vill tillerkänna straff och straffrätt. I våra dagar, framhålhu' utredningen, finner man två motsatta ståndpunkter om straffets väsen: Det åsyftar vedergällning sig att Thyrén alltid framhöll att denna folkets rättsinstinkt inte borde negligeras redningen granskar dessa ståndpunkter i deras förhållande till dödsstraffet. Under 1800-talets förra hälft ansågs dödsstraffet oundgängligt för vissa svåra brott ur vedergällningens synpunkt. Läget inte man erinrar eller det åsyftar prevention, individuell eller allmän. Ut-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=