KAPITEL 18. REGERINGEN TILLSÄTTER UTREDNING. DÖDSSTRAFFET AVSKAFFAS 1921. I juli 1919 ägde nyval till första kammaren rum. Det resulterade i att bägge kamrarna vid den urtima riksdag, som sammanträdde i början av augusti, hade en stark liberal-socialistisk majoritet: 93 platser i första, 159 i andra kammaren. Mot den bakgrunden och om man betänker att det endast var med den förseglade röstens hjälp som första kammaren under vårriksdagen hade förhindrat en riksdagsskrivelse om dödsstraffets avskaffande torde man ha att förstå att reformyrkandet snart ble\' aktuellt igen. Den nyvalde ledamoten av FK, Carl Romanus, som varit starkt engagerad i frågan, bl. a. som försvarsadvokat i Amalthea-målet, ingav redan i början av juli en skrivelse med begäran om ny proposition om dödsstraffets avskaffande. Första kammaren hade tidigare alltid röstat för dödsstraffets bibehållande och därmed förhindrat en av många önskad reform. Sedan nu valkorporationerna till kammaren erhållit en ny sammansättning och kammaren nyvalts tvivlade, menade Romanus, ingen på att en ny majoritet skulle godta dödsstraffets avskaffande: »Tiden torde vara inne för en proposition, vars antagande av riksdagen omöjliggör en medmänniskas försättande i dödens skugga genom laga svensk dom.» (Se Svenska Dagbladet 3/7 1919). Möjligen föranledde detta Romanus initiativ den åtgärd, som Edéns koalitionsregering vidtog redan i slutet av augusti: En utredning om dödsstraffets avskaffande tillsattes. Först nu hade frågan alltså avanccrat så långt att en regering vågade ta ett eget initiativ. Föredragande var den liberale justitieministern Eliel Löfgren.i I konseljen den 21/8 1919 beslöts tillkalla tre sakkunniga att verkställa en utredning oberoende av strafflagskommissionens arbete. Valet föll på professorn Johan Thyrén som ordförande samt hovrättsrådet William Linder och borgmästaren Jakob Pettersson. Thyréns och Petterssons medverkan var
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=