269 tagandet bl. a. varit att förhållandena är olika i olika länder borde inte göras, ansåg de. Är man principiell motståndare till detta straff skall ett sådant uttalande inte göras. Werners likalydande motion i andra kammaren avstyrktes likaledes och med samma motivering av dess femte tillfälliga utskott.^ Bägge kamrarna biföll utan votering resp. utskotts förslag att motionen borde avslås. I första kammaren talade dock först Johan Bergman för reservationen och utskottets ordförande, häradshövdingen och högermannen Th. Borell för utlåtandet. Lindhagen själv anmälde efter beslutet att han genom ett förbiseende ej varit närvarande vid frågans behandling. I andra kammaren yttrade Per Albin Hansson att det hade varit mera angeläget att i motiveringen betona att Sverige ej kunde ta initiativ till en internationell lagstiftning i fråga om dödsstraffet, sedan andra kammaren visserligen och det utan votering uttalat sig för dess avskaffande men första kammaren med en enda röst hindrat att detta blev hela riksdagens uttalande. Det föreföll honom som om frågans utgång i andra kammaren »är av betydligt större vikt än den omständigheten, att det lyckades för de reaktionära elementen i medkammaren att med den förseglade sedelns hjälp fortfarande binda Sverige vid en förlegad ståndpunkt rörande dödsstraffet.» Det är därför olämpligt, ansåg Hansson, att andra kammaren biträder en motivering, som representerar endast det reaktionära elementet i denna fråga. Slutet blev att kammaren biföll Hanssons yrkande om motiveringen. I sak ändrades ju därmed intet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=