259 att dödsstraffets avskaffande är en kiilturnödvändighet. ett anslag till en ny sinnesriktning.» Lindhagen erinrar om att det redan vid tillkomsten av 1864 års strafflag förutsattes att dödsstraffet skulle avvecklas, företrädesvis med benådningsmaktens lijälp, likaså om Thyréns strafflagsförslag och exemplet från den norska strafflagen 1902. Motionen utmynnar i ett yrkande att riksdagen ville principiellt uttala sig för livets okränkbarhet såsom grundval för en mänsklig samhällsordning samt antingen för egen del besluta eller hos Kungl. Maj :t begära förslag till ändringar både i allmänna strafflagen och —märk väl —i strafflagen för krigsmakten av innebörd att dödsstraffet utplånades. Dessa ändringar borde göras utan avvaktan på en allmän strafflagsreform. Samma synpunkter kommer igen i den tredje motionen. Grundlinjerna till en ny värld skall nu dragas upp, heter det här. Såsom grundval får då inte saknas den viktiga frågan om dödsstraffets av.skaffande — en god mätare på kulturutvecklingen. Saken har emellertid ej berörts i Wilsons fjorton punkter eller veterligen från annat håll föreslagits som ämne för den blivande fredsuppgörelsen. Riksdagen borde därför anhålla att Kungl. Maj :t ville ta initiativet till att »genom internationell överenskommelse och särskilt vid fredsuppgörekscn livets okränkbarhet fastslås såsom grundval för en mänsklig samhällsordning samt såsom ett uttryck därför dödsstraffet utplånas ur staternas strafflagstiftningar.» Lindhagens centrala motiv är alltså av etisk natur. Dödsstraffets avskaffande är en humanitetsfråga, ytterst en kulturfråga. Det är för honom ett led i en allmän nedrustningsideologi utformad efter erfarenheterna från världskriget och upplösningen därefter. Samtidigt för han på nytt fram sin gamla tanke att ett litet land som Sverige här har en särskild mission att fylla som initiativtagare. Lindhagens första motion remitterades till första lagutskottet, där liberalen Jakob Pettersson nu var ordförande. Utskottet, som räknade sammanlagt 7 högermän, 4 liberaler och 5 socialdemokrater, tillstyrkte i sak motionen för så vitt det gällde den allmänna lagen.Det var första gången sedan 1868 som ett lagutskott intagit den ståndpunkten. I utskottets hemställan insmög sig dock tre ord som saknades i motionen: föreslog att Kungl. ]\Iaj:t måtte efter verkställd utredning låta ut- man arbeta och för riksdagen framlägga förslag till dödsstraffets borttagande ur allmänna strafflagen. Så snabbt som Lindhagen tänkt sig skulle reformen alltså inte få genomföras. När det gällde dödsstraffet i strafflagen för krigsmakten var utskottet tveksammare.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=