256 debatten av fängelsedirektören Ulrik Leander: livstidsfångarna uppför sig i regel mycket väl inom fängelset för att ej äventyra sin frigivning efter ca 25 år. Åtskilliga av dem har sedan t. o. m. blivit till nytta för samhället. »Då hade det väl ändå», sade Leander »varit oklokt att hugga huvudet av dem, när det sedan visat sig att de icke äro några så farliga individer.» Genom Jakob Petterssons inlägg hade onekligen ett av dödsstraffsanhängarnas viktigaste argument mist sin kraft. Som dödsstraffets motståndare framträdde även den frisinnade hemmansägaren och resepredikanten J. P. Igel, en av reservanterna i utskottet. Han appellerade till ett tidigare många gånger fiamfört argument från vänsterhåll: de grova brottslingarna är i grund och botten offer för rådande samhällsförhållanden och följaktligen »samhället som .^ådant ingalunda är utan skuld i dessa olyckliga människors ofärd, därför att samhället tillåter så mycket av det, som har förstört dessa personer.» Han fick instämmande från 15 liberaler och en socialdemokrat. Ett av de äldsta argumenten för dödsstraffet hade ju varit vissa bibelord. Senast hade Waldenström åberopat dem då han försvarade dödsstraffet i andra kammaren 1901. Under debatterna 1908 och 1909 hade ingen talare företrätt denna ståndpunkt men nu kom den fram på nytt. Predikanten A. V. Isaksson, högerman från Västervik, ville »erinra dem, för vilka bibeln är auktoritet, vad den lär.» Isaksson citerade både Gamla testamentet (»Den som utgjuter människoblod» etc.) och Nya (»Alla de som taga till svärd» etc., och »Överheten bär icke svärdet förgäves« etc.) och slutade med att fastslå att om någon som »har bibeln till auktoritet och röstar för dödsstraffets avskaffande, så må han dock veta, att han röstar direkt mot Jesu uppenbara ord.« Isaksson blev hårt kritiserad av Igel och en annan reservant i utskottet, den frisinnade lantbrukaren och predikanten O. Olsson i See. En annan väckelseman, disponenten Erik Räf, tog honom dock i försvar: mot slutet av debatten konstaterade denne, att Isakssons citat från de Paulinska skrifterna »blivit fullständigt ovederlagt här i afton.» Episoden vittnar både om den roll som den religiösa aspekten på dödsstraffet ägde och om den splittring i åsikterna som rådde inom väckelsens led. Johan Widén, utskottets ordförande, avslutade debatten. Trogen sin moderat-liberala uppfattning yttrade han som sin mening att dödsstraffet behövdes »såsom nödfallsvärn för extrema fall. för ytterlighetsfall.» Han
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=