254 I likhet med De Geer 1868 hävdar Petersson alltså att »det någon gång behövs ett varnande, avskräckande exempel för att lugna oroliga sinnen.» Frågan sammanhänger nära med vad det allmänna rättsmedvetandet för närvarande fordrar. Det är min tro, sade Petersson, att rättsmedvetandet inom mycket vidsträckta delar av vårt folk fortfarande fordrar dödsstraffets bibehållande: »Svenska folket kännetecknas sedan gammalt kanske mera än andra av ett omutligt rättsmedvetande, och detta blir ej tillfredsställt, om man icke ser, att i de yttersta fallen av brott det också finnes och användes ett yttersta medel att reagera mot sådana samhällsvådliga gärningar. Jag tvivlar på, att det svenska rättsmedvetandet skulle känna sig tillfredsställt om t. ex. Nordlunds fruktanvärda massmord icke följts av dödsstraff.» Det vore felaktigt, hävdade Petersson vidare i polemik mot Thyrén, att lagstiftningen i ett fall som detta sökte taga ledningen för att inverka på tidens åskådning. Han vände sig också mot det myckna talet om abnorma brottslingar och den hänsyn som bör tagas till dem. I många fall råder det ingen som helst tvekan, ansåg han, att brottslingen är fullt tillräknelig: »Endast den åskådning kan i sådana fall tala om abnorm brottslighet. som går ut ifrån, att ett brott i och för sig, framför allt ett grovt brott, är tillräckligt kriteriumpå, att brottslingen är abnorm. Men det är en uppfattning som jag icke kan vara med om, och som jag tror icke heller vinner något allmännare erkännande.» Petersson slutade med en vädjan till kammaren: tror herrarna verkligen att tiden är mogen för oss att borttaga dödsstraffet ur lagen? Han erinrade om aktuella förbrytarligor i de kontinentala storstäderna, som när som helst kunde dyka upp i det hittills skonade Sverige: »För min del är jag livligt övertygad om, att den linje, som för snart femtio år sedan anvisades av Louis De Geer, fortfarande i detta hänseende är den riktiga. Låt lagen vara som den är, men inskränk tillämpningen av dödsstraff genom benådning, så långt det över huvud taget är möjligt att göra det. Men om det någon gång inträffar ett dåd, som allvarsamt upprör samhället och sätter rättssäkerheten i fara, låt oss då ha kvar ett sista, yttersta straff, som behövs för att lugna den allmänna, annars kränkta rättskänslan och statuera det exempel, som behövs för att säkerställa samhället.» Dödsstraffets funktion som avskräckande medel för att upprätthålla rättens och statens auktoritet var alltså för Petersson liksom för Trygger
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=