253 Vad han framförde ger en klar npj)fattning om de grundläggande argumenten för dödsstraffets bibehållande. Genomgående är det en uppgörelse med Thyréns synsätt. Talarens ställning som förutvarande justitieminister gav självfallet Ytterligare tyngd åt hans ord. För Albert Petersson ägde Louis De Geers ståndpunkt, sådan denne framlagt den i det stora anförandet i andra kammaren 1868, alltjämt giltighet. Särskilt betonade han De Geers kritiska bedömning av kriminalstatistikens värde som argument, liksom dennes bestämda mening att hänsyn måste tagas till rådande allmän rättsåskådning. Dödsstraffet finns fortfarande kvar, påpekade Petersson, »i de stora med oss besläktade länderna», såsom England, Frankrike, Tyskland, Österrike och de flesta av USA:s stater, »detta naturligtvis under trycket av den statsnödvändighet, som kräver, att en stark statsmakt icke lämnar ifrån sig detta yttersta medel för att trygga rättstillståndet, när så behövs.» Över huvud taget är utvecklingen i Tyskland av särskilt intresse för oss, nu liksom på De Geers tid, framhöll Petersson. Det trettionde tyska juristmötet (1911) hade uttalat sig för dess bibehållande och t. o. m. den berömde Liszt, »den moderna straffrättsskolans främste målsman i Tyskland», som själv teoretiskt var motståndare till dödsstraffet, vågade inte, när det kom till praktiken, föreslå att det upphävdes. Med gillande citerade Petersson hans uttalande: »För tyska riket har jag icke mod att förorda dödsstraffets avskaffande». Thyréns argument är inte vid närmare granskning av den valör som de i förstone tycks ha, förklarade Petersson. Han har t. ex. betydligt underskattat dödsstraffets avskräckande betydelse. Kriminalstatistiken kan här inte ge tillfredsställande besked; de psykologiska faktorerna bör tillmätas mycket större betydelse. Man kan ju inte med statistikens hjälp påvisa att Anders avrättning haft någon avskräckande verkan på desperata element i Stockholm, men det vore helt orimligt, menade Petersson — som ju själv varit föredragande departementschef i detta mål skulle betänka sig i mi-dvetande om hur det gick för Ander. Ännu viktigare vore dock den verkan som straffets vtukställighet har på samhällets laglydiga medborgare, fortsatte Petersson: »Det måste vara så. och det är så, att det på dessa laglydiga människor har en lugnande och tryggande inverkan, då de se, att samhället vakar, och att på en sådan ogärning följer ett straff, som för dem ter sig såsom rättvist.» att inte potentiella rånmördare
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=