249 Inlägget var ett nytt exempel på hur strafflagen och psykiatrin hade diametralt olika syn på vad som var väsentligt i fråga om samhällets skydd mot de grövsta förbrytarna. Thyrén, som nu hade övergått till första kammaren, höll ett längre anförande av i sak samma innehåll som i andra kammaren 1909 och i »Principerna för en strafflagsreform». Hans argument mot avskräckningsteorin hade nu ökats med nya exempel. I den för honom avgörande synpunkten, frågan om oförbätterliga mördare bör avlivas eller inte, tog han upp det ofta anförda argumentet att det vore orimligt att belasta staten nu'd deras underhåll — bäst alltså att avliva dem. Med dödsstraffets bibehållande råkar vi på denna punkt i ett dilemma som det är omöjligt att taga sig ur, framhöll han: om brottslingen i fråga halshugges kommer psykiatrikerna efteråt och säger att han ej var tillräknelig. »Det kan enligt min mening icke i längden vara nyttigt för rättskänslan att utsättas för dessa strider.» Ånyo framhöll han vidare vikten av att dödsstraffet vore avskaffat i god tid före eventuellt inträffande revolutionstillstånd av samma typ som i Frankrike 1789. Det i sak nya och ur praktisk politisk synpunkt viktigaste i Thyréns anförande var dock hans deklaration att han i likhet med Stärner ansåg det vara en klar fördel för strafflagsrevisionen om frågan om dödsstraffet kunde brytas ut fortast möjligt. Dödsstraffet är nästan en religiös fråga, yttrade han. som på ett märkligt sätt lägger beslag på det allmänna intresset och tränger åt sidan mycket annat som straffrättsligt sett vore mera i behov av ingående debatter. Det skulle därför vara en ofantlig lättnad om denna fråga kunde lyftas ut ur debatten en gång för alla, så att strafflagsrevisionen sedan finge syssla med enbart straffrättsliga uppgifter. Samma iakttagelse kan man göra i Schweiz, påpekade han: där har ett förslag till ny strafflag blivit liggande ända sedan 1899, till god del beroende på tvisten om dödsstraffet. Som dödsstraffets främste försvarare framträdde Trygger. Punkt för punkt bemötte han Thyréns tre huvudargument: Det kan naturligtvis inträffa att antalet grova brott minskas i ett land där dödsstraffet avskaffats, som t. ex. Italien, sade Trygger. Men minskningen hade kanske blivit ännu större, om dödsstraffet funnits kvar. och frågan om dess inverkan står alltså fortfarande obesvarad. Möjligen berodde också de sjunkande siffrorna i Italien på de utomordentligt hårda metoderna i straffängelserna där. När det talats om samhällets »nödvärnsrätt» hade denna synpunkts företrädare sannolikt lagt in en annan mening i orden än Thyrén,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=