23 I mitten av 1780-talet begick tre soldater mord på en barnalärare och hans hustru vid Terijärvi nära Gamla Karleby. De dömdes att halshuggas och steglas; exekutionen ägde rum den 12 april 1786 på avrättsplatsen i Kronoby. Vid tillfället höll prosten i Gamla Karleby på landshövdingens anmodan ett varningstal till den församlade menigheten. Det blev samma år utgivet av trycket. Prosten var ingen mindre än Anders Chydenius som här förvisso möter oss i annan gestalt än den eljest kända: »Så har nu dessa tre mördares blod strömmat; det ryker ännu för att möta det hämndskri som de mördades blods-röst nedkrävt ifrån Himmelen. Jorden skall uppsluka det, avplana den förbannelse som menlöst blod befläckat den med», börjar Chydenius och hänvisar till tre ställen i Moseböckerna. Och längre fram heter det: »Deras hand och huvud skola sUi på stegel, deras kroppar på hjul skola bliva himmelens fåglar till rov. och korparna skola uthugga deras ögon. En förfärlig svn fiJr vandringsmän som färdas fiirbi denna avrättsplats! Blive den en skräck för vanartige människor att tygla deras ondska, en spegel som visar lasternas förskräckeliga ändalyckt, och ett vittnesbörd för närvarande och tillkommande släkter om den rättvisa hämnd över mördare, varmed en Christelig överhet tuktar våldsverkare och den allmänna fridens förstörare!» Året 1799 företog engelsmannen E. D. Clarke med sällskap en resa genom Skandinavien; hans skildring därav kom ut i en ståtlig volym i London 1819. Under färden från Sundsvall upp mot Lappland konstaterade han att de färdades genom en bördig bygd med arbetsamt folk. Men strax norr om Docksta —- i Ångermanland — fick de i en skog alldeles vid vägen se något som gjorde dem bestörta: tre stolpar av barrträd utan grenar på vilka var fastsatta tre hjul, och på dem låg resterna av en mördare i tre olika delar: huvudet på ett hjul, bålen på det mittersta och högra handen på det tredje. En likadan syn mötte dem kort därefter vid Oljoki på återvägen från Lleåborg till Umeå. Nu stannade resenärerna en stund och gjorde en omsorgsfull teckning av den ohyggliga platsen, som också den var belägen invid vägen; bilden kan studeras i Clarkes bok. Kroppen var klädd, berättar han, efter landets bruk i en rock i vitt och gult. Författaren anställer reflexioner över detta barbariska sätt att utsätta delarna av en avlivad kropp för himmclens fåglar; del ohyggliga i det mord som begåtts — förövaren var en ung man; Clarke hade tagit reda på omständigheterna — trädde helt i bakgrunden för medlidande med brottslingen och hans gamla föräldrar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=