KAPITEL 16. DÖDSSTRAFFET INFÖRRIKSDAGEN 1912 Debatten i 1912 års riksdag föranleddes ytterst av att Alfred Ander den 17/8 1910 av HD dömts till döden för rån ocb sådant våld mot den rånade, att döden därav följt. HD var härvid enhällig oeh följde underinstansernas bedömning. Domen liadt' emellertid fällts mot den tilltalades enständiga nekande, på starka indicier. Nådeansökan avstyrktes av en enhällig domstol och av regeringen. Ander avrättades den 23/11 1910. Det kom att bli den sista avrättnigen i vårt land. Anders öde framkallade skilda reaktioner i pressen. Den 3 november 1910 anordnade Stockholms arbetarekommun ett möte mot dödsstraffet i Folkets hus A-sal. »Salen var ])roppfull», berättar Stoekhloms Dagblads referent. Anförand('n hölls av borgmästare Carl Lindhagen på dödsstraffets avskaffande — och advokaten Carl Romanus. Carl Lindhagen gav en översikt över dödsstraffsdebatten i Sverige alltsedan 1800-talets mitt och underströk särskilt, att andra kammaren 1909 biföll motionen om avskaffande av denna straffart. Han erinrade också om att den senaste socialistkongressen i Köpenhamn uttalat sig för dödsstraffets borttagande. Arbetarklassen kan, slutade han enligt Stockholms Dagblads referat, i sin kamp för de ekonomiska intressena »icke glömma att ställa sig i spetsen för de andliga värdena och de humanitära intressena.» Romanns vände sig mot det inflvtande som kyrka och religion av ålder utövat till dödsstraffets stöd. Det förskräckligaste momentet i lagen om detta straff är den officiella dödsberedelsen; Romanus tyckte sig dock ha funnit att man numera på religiösa håll allt mer började vika från den gamla uppfattningen. Benådningen skall enligt sin princi}) stå alldeles utanför den mänskliga rättvisan, men att så inte är fallet i verkligheten framgår av, menade talaren att HD:s yttrande först skall inhämtas. Mötet antog slutligen utan diskussion en resolution som bär ganska tydliga tecken av att den utformats av Lindhagen. I resolutionen säges bl. a. att det vid strafflagens framläggande med giljotin — vid flera riksdagar hade hört till dem som yrkade som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=