211 Vad dödsdömda brottslingar själva ujipger här ha exempelvis rånmördaren Hjerts uttalande i tankarna inte värt tilltro. Vad de riktigt förhärdade mördarna angår så visar erfarenheten att de utför sitt brott närmast som ett yrke, där de räknar med livets förlust som ini tänkbar konsekvens, vilket dock inte avhåller dem — »icke mera än det betyder för sjömannen i hans yrke, om det är 40 eller 50 procent inom yrket, som omkomma på havet.» Om »den lidelsefidle brottslingen», den där drives till brottet av en ]>assion av något slag, kan sägas att »i de flesta fall ingen hänsyn till framtiden hos honom kan förmå att övervinna lidelsen. Bilden av straff blir vanmäktig i hans själ gentemot denna allt behärskande lidelse.» Slutligen finns det mördare som drivs till brottt't av någon åsikt, helst en politisk sådan. »Bland de.ssa brottslingar skall man. om man ser efter, finna icke få fall, där de rent be.^^tämt föredraga dödsstraffet, som skänker dem martyrglorian, framför livstids inspärrning, som låter dem mera försvinna i det tysta.» Thyrén tilläde, att det dessutom skulle vara politiskt högeligen oklokt att ta livet av en sådan brottsling: de kan skapa efterföljare, verka eggande på starkare viljor. »Vilka åsikter denne dödsdömde brottsling än må hava. kommer han dock att framstå såsom den där har beseglat dessa åsikter med sitt blod — och det är ett insegel, som man helt visst gör klokt i att icke låta åkomma.» Bakom orden anar man en hänsyftning på det dagen förut avgjorda Amaltheamålet. Thyrén torde väl ar Thyrén avvisar likaledes ett annat ofta anfört praktiskt argument för dödsstraffets bibehållande nämligen att nödvärnsrätten kräver det. Det kan vara berättigat under uppror men eljest är synpunkten av rent teoretisk art: »Men vad vill man få in för mening i talet om statens nödvärnsrätt emot denne enstaka, redan infångade brottsling? - - sådan brottsling måste besitta rent av övernaturliga själs- och kroppskrafter för att pä det viset kunna trotsa staten i våra dagar.» Nödvärnsrätten kan inte heller med skäl åberopas med hänvisning till fångpersonalens skydd: konsekvensen skulle ju då bli att de ännu farligare kriminaldårarna måste undanröjas. Avgörande för Thyréns personliga uppfattning bar emellertid efter hans egna ord varit en tredje praktisk synpunkt: Frågan om dödsstraffets tillämpande på de förövare av de allra grövsta brotten vilka måste betecknas som oförbätterliga. Det är tydligt att han här tagit intryck av den psykiatriska forskningen och den debatt som uppstått i dess spår. Skall man utsöndra ett litet antal oförbätterliga förbrytare och på dem tillämpa dödsstraffet, frågar Thyrén. En sådan åtgärd En
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=