228 debatten påpekade i en replik till Johan Widen —att landets domare vid sina domslut långt efter ett begånget brott drevs av hämndlystnad; vad han avsåg var att det i grunden är hämndkänslan som hos människor i allmänhet tränger fram vid underrättelsen om att ett grovt brott föröv^ats: »Vi vilja icke erkänna, att hämndkänslan existerar som samhällsfaktor. Men om vi granska oss själva, då akuta fall inträffa, akuta fall av brutalitet, så skola vi finna, att den gamla hämndkänslan vaknar upp inom oss; då mista vi besinningen, den besinning som fordras för ett logiskt resonemang, och då vilja vi att brottet skall betalas med ett till arten motsvarande straff, hämnas, så att harmonien i samhället återställes, och så att straffet uppväger brottet. Det är enligt min uppfattning felaktigt, men det kommer att taga lång tid, innnan denna felaktiga uppfattning bortarbetas.» Kjellberg slutade med att säga att han betraktade »varje strid för dödsstraffets avskaffande som en strid för samhällets utveckling framåt». Inte mindre än 22 ledamöter instämde: 13 liberaler, 7 socialdemokrater och 2 högermän. Frågan om dödsstraffet skar i någon mån igenom partigränserna.-1 Det är intressant att konstatera att av de tre ledamöter som i debatten förde utskottets talan, kom två från det liberala lägret. Utskottets vice ordförande, den liberale rådmannen Theodor Zetterstrand, hade även under 1901 års debatt gått på utskottets linje men då med motiveringen att även om han själv var motståndare till dödsstraffet, ansåg han, att man borde böja sig för den allmänna meningen, som krävde straffets bibehållande. Nu var han mera tveksam i principfrågan: straffets avskräckande förmåga borde ej underkännas och samtidigt utgjorde det, använt under alla tänkbara garantier mot missbruk, ett sista medel att upprätthålla rättens och statens auktoritet. Han fick instämmande av liberalerna Jakob Pettersson och Bror Petrén samt av högermannen L. J. Jansson i Djursätra, en av väckelserörelsens representanter. Det utförligaste inlägget kom från Johan Widén. landshövding i Östersund och ledamot av lagutskottet; till sin politiska åskådning har han betecknats som moderat liberal; till liberala samlingspartiet anslöt han sig dock först 1909.-- Dödsstraffet måste tills vidare bibehållas inte så mycket i avskräckningssyfte som fastmer såsom ett samhällets ultima ratio, »när det gäller en brottslig vilja som trätt i skarpaste strid mot samhället och dess medborgares liv»; med dessa boströmianskt färgade
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=