221 dödsstraff var att vänta. Betydelsefullt var dock att denna faktor undan för undan kom att spela in vid bedömningen av de grövsta brottslingarna. Ännu ett argument hade därmed definitivt tillförts de abolitionistiska strävandena. Jakob Byströms motion 1908 om dödsstraffets avskaffande Baptistledaren Jakob Byström, en av andra kammarens liberaler, väckte sin motion halvannan månad efter det att de två tjugoåriga tvskarna benådats från det dödsstraff som hotade dem.!-'’ Tidssammanhanget är alltså förklaring nog till att motionen kom just då. Att det var just Byström som väckte den kan också ha en naturlig förklaring: då den likaledes tjugoårige Sallroth avrättades år 1900 hade Byström sökt hjälpa föräldrarna i deras ansträngningar att utverka nåd för sonen. Byström hänvisade i sin motion uttryckligen till Olivecronas »vida berömda arbete i detta ämne», som givit »en dödsstöt åt dödsstraffet i den svenska lagstiftningen». Hans argument är i huvudsak tagna därifrån. Beträffande den omstridda frågan om dödsstraffets förmåga att avskräcka framhöll Byström att detta syfte under alla förhållanden var teoretiskt ohållbart. Det kan inte vara riktigt att den dödsdömde skall dödas för att andra skall fyllas med skräck och fasa, ty då »måste han ju lida för andras möjligen framträdande grova synder och ej allenast för sina egna». Meningslöst är det också att låta dödsstraffet utgöra ett skydd för samhället: brottet är ju redan begånget och det händer sällan att en mördare, som avtjänar livstids straffarbete, upprepar sitt brott. »Sker det. kan det ju möjligen bero på omständigheter, som skulle kunna vara förmildrande, om man rätteligen kände dem.» Det var ju samma svnpunkt som Olivecrona framförde när han analyserade stadgandet i SL 11:6 om absolut dödsstraff för livstidsfånge som begår dråp.i^’ I lagutskottet vägde det jämnt mellan högermän och liberaler men som kommer att framgå av det följande var flera även av de senare motståndare till dödsstraffets avskaffande. En bred majoritet kunde därför ställa sig bakom utskottets beslut att avstyrka motionen. Bakom formuleringarna kan man ganska tydligt skönja ordförandens, Ernst Tryggers. skarpt utmejslade mening. Trots de häftiga angrepp som länge riktats mot dödsstraffet kvarstår det ännu i de flesta moderna staters lagstiftningar, framhåller utskottet. Ensamt häri ligger enligt dess mening »ett be-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=