228 Resultatet av kaniramas överläggning blev en riksdagsskrivelse av samma innebiird som i motionen och utskottsutlåtandetd- Frågan blev emellertid sedan vilande hos Kungl. Maj:t och avgjordes inte fcirrän flera år efter dodsstrafh'ts upphävande. Fiirst genom 1929 års sinnessjuklag infördes obligatorisk rättspsykiatrisk undersökning för sådana grova brott som mord och mordbrand. .Att Kinbergs avhandling och hans senare arbeten inom rättspsykiatrin därvid varit pådrivande faktorer är uppenbart.i*^ men Neiglieks motion och den därav föranledda riksdagsskrivelsen torde också ha spelat en betydande roll. Som av nästa kapitel kommer att framgå åberopades denna skrivelse redan 1909 som ett argument för kravet att fiiranstalta om sinnesundersökning av Amaltheamännen. Hur angelägna de av Kinberg och Neiglick framförda synpunkterna i själva verket var btdvstes något senare med hjälp av nytt material i ett utlåtamh' till nu'dicinalstvrelsen av tre sakkunniga som anmodats yttra sig över riksdags-^^krivek-^en. Fn av dessa var Kinberg själv, de tvä andra överinspektören fcir sinnessjukvården Alfred Petrén och läkaren vid centralfängels»'t i Malmö. Tliure Petrén. De sakkunniga ansåg det i och för sig me.st praktiskt att redan underdomstolen ålades att hire utslagets avkunnande infordra utlåtande om simu'sbeskaffenheten. Viktigare än detta var ett annat påpekande i deras vttrande: »Att icke blott mer eller mindre tvdligl framträdande psykisk abnormitet utan även sinnessjukdom i egentlig mening in foro ofta förbises, är väl känt.» Slutligen kom de genom att jämföra justitiedepartementets årsberättelser och medicinalstyrelsens register över rättspsykiatriska utlåtanden för åren 1908—07 fram till ett skrämmande belägg för riktigheten av åsikten att ju griivre brott är, desto mindre är sannolikheten för att hirbrytaren är psykiskt normal. De kon.'staterade nämligen att av d(' personer .som befunnits skyldiga till m o r d mer än 10 varit sinnessjuka vid brottets begående. »Under nämnda tid blevo närnligen 18 för mord tilltaladi* personer av medicinalstyrelsen förklarad(' otillräkneliga. medan 26 blevo för samma brott dömde. 1 denna senare siffra ingå emellertid 7 psykiskt abnorma, som förklarats sakna förståndets fulla bruk. vadan sålunda hela antalet sinnessjuka och abnorma mördare under nämnda tidrymd uppgått till 25 utgörande bortåt 60 av samtliga mördare. Dessa siffror synas väl b('rättiga kravet på att ingen hir mord tilltalad dömes, utan att undersiikning av hans sinnesbeskaffenhet dessförinnan ägt rum.» Det skulle, som av det följande skall framgå, dröja länge, innan rättspsykiatrikernas synsätt trängt igenom ens vid fråga om sådana brott där
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=