221 maren det egt'ntliga intresset: en myndig oeli indignerad protest mot en enligt hans mening farlig tendsms i tiden, som Neiglieks motion syntes honom gt' uttryek för. Anförandet ger inte endast lai karakteristik av Billing oeh hans åskådning ntan också en föreställning om de konservativa synsätt som den frambrytande psykiatrin bekämpade. Genom Billings anförande blev Neiglieks motion i varje fall insatt i ett stort kultursammanhang som inte inskränkte sig till det område den i oeh fiir sig åsyftade. Något yrkande hade Billing dock inte: Man vill i vår tid alltmer »utsträcka den satsen, att brotten icke äro moraliskt tillräkneliga. därför att de äro beroende' på fysiska inflytelser, fysisk degeneration eller vad man nu använder för term», yttrade Billing. Vissa repre.sentanter för »herrar psykiatrici» har drivit den tesen sä långt att det snart »knappast finnes några féirbrytelser. som ieke kunna anses vara ursäktliga på grund av fysiska eller, som det oeksä kallas, psykiska inflytelser». Billing ville inte bestrida att det fanns något berättigat i den moderna psykiatrin men var å andra sidan »ieke beredd att falla ned för denna vetenskap oeh tillbedja den såsom en annan avgudabild oeh medgiva, att man skall vara skyldig att strax giva den ... i allo rätt». Ingen vetenskap är ofelbar, och det finns helt andra faktorer i livet som den int(' kommer åt att dissikera mi'ii som är lika faktiska oeh kraftigt v(‘rkande. Vetenskapen, fort.'^atte Billing, är aldrig fiirutsättningslös utan alltid ('n effekt av d('t allmänna medvetandet, i föreliggande fall av ett åskådningssätt, »som nu giir sig mveket brett och som framträder nu'd alldeles hiskliga anspråk», nämligen »en monistiskmaterialistisk världsåskådning. .'^0111 egentligen icke vill räkna med någon skillnad mellan själ oeh kropp och egentligen icke vill tillerkänna något annat »'ii verklighet, än vad som är av fysisk natur oeh kan fysiskt dt'inonstreras t'ller åtkommas». Tidigare drev man axiomet om ärftligheten: alla förseelser oeh synder sades dä bero på att man ärft dem. »om ieke av fiiräldrar, sä av mostrar och morbriider. av fastrar och farbröder eller av kusiner och kusiners kusiner o. s. v. Därifrån kommo de, men icke frän det egna hjärtat — ån('j!» Nu gär talet om den fysiska degenerationen genom hela vär skönlitteratur. Hela värt folk »fostras i att lära sig att skylla ifrän sig pä att antingen har man ärft dälighett'n eller har samhället icke fiirebyggt eller botat denna fysiska degeneration. Och snart är man kommen därhän, att det ieke finnes några synder, utan det som förr i världen hette elakhet, det heter nu nervositet eller något sådant. Man kan göra vad man vill; sedan säger man, att man är nc'rviis. oeh sä är den historien all». Den nuvarande tendensen — »gruvligt farlig» som Billing betecknade den är visserligen förklarlig som motvikt till äldre
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=