220 uppfattning i varje särskilt fall om sakkunnig undersökning av den brottsliges sinnestillstånd skall äga rum. I de flesta fall torde väl domstolarna infordra psykiatriskt utlåtande så snart det finns anledning misstänka sinnessjukdom, men det nyss relaterade rättsfallet, som Xeigliek särskilt åberopade, visade ju att det dock var möjligt att sådant utlåtande inte infordrades. Möjligheten är sä mycket större, framhöll Neiglick. som domarkåren väl i allmänhet saknade psykiatrisk sakkunskap. Endast om en sådan prövning blir obligatorisk har man garantier för att något ödesdigert förbiseende inte sker; det var jNeiglicks — liksom en gång E. W. Wretlinds därför i ett yrkande att riksdagen i skrivelse till konungen skulle begära förslag till lag om »att. då tilltalad person blivit av underdomstol dömd till döden eller till straffarbete på livstid och saken fördenskull underställts högre domstols prövning, utlåtande angående den tilltalades sinnesbeskaffenhet skall, därest sådant icke till underdomstolen av medicinalstyrelsen avgivits, infordrats från denna myndighet, innan den högre domstolen företager målet till prövning». 1 yrkandet låg tydligen en fingervi.^^ning: redan underdomstolen borde låta verkställa en sådan undersökning. Lagutskottet — ordförande var nu Ernst Trygger — tillstyrkte motionen utan reservation.-* l tskottet menade visserligen att undersökning om en tilltalads sinnesbeskaffenhet i förekommande fall brukade inhämtas redan före 1826 års brev. Men med den utveckling den psykiatriska vetenskapen undergått under de senaste hundra åren hade otillräkneligheten såsom straffrihetsg nnd tillerkänts allt större betydelse. »Det djupare inträngandet i det psykiska livets många problem har visat, att någon bestämd gräns mellan sinnessjukdom och icke sinne.-isjukdom. tillräknelighet och icke tillräknelighet. understundom är svårt att fullt klart nåvisa. .\ven om det sålunda, något som ock vår svenska strafflag i dess skillnad mellan mistning av förståndets bruk och förståndets fulla bruk. erkänner, mellan det avgjort normala och det avgjort otillräkneliga ligger en fallande skala av psykiska abnormtillstånd, måste det praktiska rättslivet kräva ett skarpt fixerande av den punkt, då tillräknelighet får anses föreligga.» 1 princip borde detta gälla om alla brott, men det vore .‘självfallet allra viktigast i fråga om sådana, där dödsstraff eller livstids straffarbete kom i fråga. Kamrarna följd*' utan votering lagutskottets utlåtande.Endast några anföranden förekom. Av dem tilldrar sig Gottfrid Billings i första kammening. Motionen utmynnade
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=