213 står ('iiligt mitt fiirnKMiaiulo. dtås i den s. k. beredelsetiden. som för brottslingen torde* utgiira en ohygglig tortyr, oeh dtds i det barbariskt klumpiga sätt. på vilket dödsstraffet verkställes, ett sätt. som ('idigt vad brottsling('n mycket väl vet. kan leda därhän, att det behöves åtskilliga hugg för att skilja huvudet från kroppen.» I likhet med Zett«'rstrand ville Pettersson inte godkänna utskottets motivering, i varje fall inte i alla delar, men han ansåg »att man i rättssäkerhetens. ja. även i humanitetens intresse måste behålla dödsstraffet i vår lagstiftning.» Fiireträdesvis syftade han på fångpersonalens säkerhet. Att Petter.-^son åsyftade fallet Nordlund är ju uppenbart. Det intresSanta är att han även direkt utsade att han byggde sin argument('ring på studiet av »den moderna antropologiska kriminalistskolan». d. v. s. Lombroso. Även motionären hade ju studerat deuna skola men därav dragit en helt annan slutsats. Göteborgs Handels- oeh Sjöfartstidnings riksdagskorrespondent framluill att det genom Petterssons inlägg var första gången som Lombrosos teorier om brott oeh straff framdrogs inför den svenska representationen, oeh att detta inlägg var »av mycket märklig art.» IMåste man avliva en brottsling med nedärvda förbrytaranlag för att därigenom skydda samhället, då är det inte längre fråga om straff i egentlig mening, menade tidningen, utan om evtanasi.i^ Som framhållits i ett fiJregående kapitel hade »väckelsens folk» inte någon enhetlig up{)fattning om dödsstraffets berättigande. E. J. Ekman hade 1893 motionerat om dess upphävande, men 1901 luirde L. J. Jansson i Djursätra till dem som i lagutskottet röstat för dess bibehållande oeh även uttalat sig i denna riktning i kammaren — möjligen under intrvek av d('n allmänna skräckstämningen eftt'r de nordlundska morden. Till diidsstraffets fiirfäktare hörde också en av väckelsens mest prominenta gestalter: P. P. aldenstriim. Tidigare har nämnts att han i sin kommentar till Nva testamentet inskärpte överhetens uppgift att bokstavligen icke bära svärdet fiirgäves. Nyströms motion om dödsstraffets avskaffande uppkallade honom att även i riksdagen förfäkta sin ståndpunkt. Eör honom var dödsstraffet ett led i den kristna religionens tuklande verksamhi't. Samtidigt gjorde Waldenström en klar boskillnad mellan de kristna kärleksbuden och den borgerliga lagens berättigade krav. Hoppet att den tid skall komma, då dödsstraffet inte längre behiiver tillgripas, ter sig alltmer avlägset, vltrade han. »Jag fruktar tvärtom, att den ateistiska och materialistiska världsåskådning, som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=