211 slippa lös, ordna hans bestraffning, något som ännu, så vitt jag vet, icke någonstädes blivit ifrågasatt.» Staaff slutade med att också han deklarera den smärtsamma besvikelse, som alla anhängare av dödsstraffets avskaffande kände inför den tydliga omsvängningen i benådningspolitiken. Framför allt hade fallet Sallroth upprört den allmänna opinionen: Regeringen hade, framhöll Staaff, mot HD:s enhälliga uppfattning vägrat att benåda en brottsling som var så ung »att samhället ännu ej ansåg honom mogen att utföra borgerliga rättshandlingar, men regeringen ansåg honom till och med mogen för att betraktas som så förhärdad, att man ej kunde medgiva honom att söka förbättra sig.» Om Sallroth fått leva, hade det kanske gått med honom som med en annan mördare »för 20 å 30 år sedan»: han hade benådats ehuru en ledamot i HD med synnerlig skärpa uppträtt mot »vad han ansåg vara en oerhörd överträdelse av lagen, att en mördare undslapp dödsstraff utan att några förmildrande omständigheter förelågo» år senare tillstyrkte brottslingens försköning från vidare bestraffning.i^ Staaffs anförande —i vilken sex ledamöter av kammaren instämde — var det sista under debatten men kunde ifråga om påverkan inte uppväga de anföranden som tidigare hållits till förmån för utskottsutlåtandet. Redan i början av debatten hade rådmannen Theodor Zetterstrand —lagutskottets vice ordförande och en av stiftarna av liberala samlingspartiet — deklarerat att han visserligen var motståndare till dödsstraffet och därför reserverat sig i utskottet men att han gjort detta därför att han ogillade motiveringen i utlåtandet. Nu förklarade han att han principiellt såg att ett lagförslag inte borde framläggas om det stred mot »den för tillfället allmänt gängse rättsåskådningen». Om denna åskådning hade han en klart pessimistisk uppfattning: »Jag tror, att kammartm skall giva mig rätt, då jag säger, att rättsuppfattningen i landet knappast vid något tillfälle under de senaste tiotal av år varit starkare för dödsstraffets bibehållande än just nu.» vilket inte hindrade att samme justitieråd 21 an För saken hade det varit mera gagneligt, menade han, om förslaget Själv såge han sig tvungen att yrka bifall inte hade framlagts just nu. till utskottets utlåtande ehuru med ogillande av motiveringen. L. J. Jansson i Djursätra, ledamot av utskottet, framhöll att lagstifthos oss innebär den mest allsidiga prövning av alla brottmål och ningen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=