200 blivit tillryggalagd, särdeles i avseende på lantbefolkningens tänkesätt, så bör det vara dessa siffror.» 5) Nya impulser Om man gör en återblick på dödsstraffsfrågans behandling under 1893 års riksdag finner man att två huvudlinjer kan urskiljas. Den ena är boströmianismen, alltjämt i sällsam förening med nedärvda teologiska begrepp, för vilka gamla testamentets bud ännu hade gällande auktoritet. Det andra är Olivecronas ståndpunkt, den svenska varianten av den abolitionistiska rörelsen ute i Europa. Det blev Boström och det gammaltestamentliga synsättet som denna gång avgick med segern. Emellertid tillfördes den svenska dödsstraffsdebatten under 1800talets sista decennium och 1900-talets början direkt eller indirekt nya argument. De kom att på olika sätt påverka frågans vidare behandling. Ett viktigt sådant var det norska beslutet att avskaffa dödsstraffet. Landets nya strafflag av år 1902 hade avskaffat detsamma.Motsvarande reform, som länge diskuterats, kom i Danmark att dröja lika länge som i vårt land. Inom den svenska juridiska doktrinen uttalade sig Johan Hagströmer klart mot dödsstraffet^^ Han avvisade visserligen de argument, som byggde på tanken att staten ej hade rätt att ta sina medborgares liv. Men han fann att staten inte hade tillräckliga skäl för att tillämpa dödsstraff. I första hand avvisade positivisten Hagströmer Boströms argumentation för straffets bibehållande. Ej heller fann han avskräckningsteorin hållbar. Han fäste avgörande avseende vid att brottsligheten ej ökat i länder, där dödsstraffet avskaffats (Holland 1870 nämndes särskilt). Hagströmer förutsåg (1895) att det snart skulle försvinna även i vårt land. Argument av helt annan innebörd kom från debatter på kontinenten. De avsåg främst frågan om viljans frihet, som nu besvarades nekande. Den yttersta konsekvensen härav blev läran om de kriminellas behandling —som ansågs kunna påverka brottsligheten —i stället för straff (Thyrén, Schlyter) i förening med kravet på dödsstraffets avskaffande och ersättande med internering. Inom filosofin utvecklade bl. a. Harald Hoffding i sitt arbete »Etik» (1887) tesen, att dödsstraffet ej kunde försvaras. Humanitära aspekter anlades av Leo Tolstoj i skriften »Jag kan ej tiga» (1908). Sociala skäl framfördes på radikalt håll, först i belgisk debatt (Quetelet). Av stor vikt blev den internationella arbetarrörelsens motstånd mot dödsstraffet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=