199 med den sist i vårt land avrättade, att missdådaren gått till avrättsplatsen med ett lugn. en frimodighet och ett hopp, som lät kärleken tro, att det var en verklig välgärning som bevisades honom, att han blev förflyttad ur detta livet.» Från kristlig synpunkt är dödsstraffet tillåtet; frågan blir därför endast om det är praktiskt lämpligt att avskaffa det. Rodhe ville inte bestämt svara härpå. Läroverksadjunkten P. A. Romberg från Karlskrona försvarade utskottets ståndpunkt på rent praktiska grunder: Kan staten garantera trygghet till person och egendom om dödsstraffet avskaffas? Romberg besvarade frågan med nej. Med hänsyn till att livstidsfångar kan begå mord på fångpersonalen måste det finnas kvar. Att det avskaffats i andra länder är inte ett tillräckligt skäl för oss att göra detsamma. Ekman opponerade livligt mot de teologiska argument, som Restadius och Rodhe anfört. Så även den liberale Östersundslektorn S. J. Kardell. En avrättning är ett mord. som begås med berått mod och vett och vilja »och därtill ett kvalificerat sådant, ty det föregås av tai andlig tortyr, som varar i veckor, tills olycksbarnet omsider föres bort för att kallblodigt slaktas ner.» Restadius hade åberopat gamla testamentet; Kardell hoppades att den mosaiska lagen i detta hänseende upphävts genom kristendomen: »Men om detta bud (Men som utgjuter människoblod’ etc.) fortfarande skidle gälla, till vilka ohyggliga konsekvenser skulle det icke giva anledning? Huru skulle det gå med staten själv, som ensam utgjutit mera blod än alla individerna i densamma tillsammans? Vore vi ej alla fiirbundna att vända oss fientligt mot densamma? Vore detta bud gällande, skulle blodshämnden vara fullkomligt i sin ordning.» Andra kammarens överläggning slutade med votering. LItskottets utlåtande bifölls med 91- röster, medan Ekmans motion endast samlade 17. Utgången var inte oväntad. Soeial-Demokraten hade redan efter lagutskottets utlåtande förmodat att riksdagen naturligtvis skulle »säga ja och amen till utskottets hävdande av samhällets mordrätt»; nu konstaterade tidningen att »samhällets mordrätt» gått segrande ur striden. »Beslutet har fattats under de ’mognes och bildades’ rösträtt.» Fäderneslandet jämförde voteringssiffrorna i Andra kammaren 1867 med årets och kommenterade: »Om något är ägnat att giva en klar föreställning om den bana av växande reaktion, som under det senaste fjärdedels seklet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=