187 rättstillståndet där inte var sämre än i stater där dödsstraff alltjämt verkställdes om oek i minskad omfattning mot förr, såsom Tyskland, Frankrike, England. Spanien. Svenska folket skall väl icke anses stå på en lägre ståndpunkt av civilisation än de stater där dödsstraffet avskaffats, framhöll han. Ånyo angrep han vidare Boström och dennes skola. Ett särskilt avsnitt ägnade han åt att vederlägga den nya kriminal-antropologiska skoan i Italien, företrädesvis känd genom Lombroso. För denna skola var dödsstraffet en form av samhällets rationella utrotande av mindervärdiga individer som var »födda» brottslingar och alltså oförbätterliga och som måste utrotas med hänsyn till rasens bestånd. Den läran, säger Olivecrona. utgår från en positivistisk-darwinistisk ståndj)unkt, enligt vilken utilitetsprincipen. samhällets nytta, allena skall avses och tillämpas. Indignerat vände sig Olivecrona mot Lombrosos huvudtanke att dödsstraffet enbart är ett skyddsmedel för samhället utan hänsyn till rättvisans oavvisliga krav enligt nedärvd västerländsk uppfattning. Boken var denna gång tillägnad »Sveriges domarecorps». Vilken effekt den tilläventyrs fick på adressaterna är svårt att exakt belägga. Men det är ett tänkvärt faktum att det just är från 1890-talets början som antalet avkunnade dödsdomar i första instansen på ett märkbart sätt gick tillbaka i förhållande till antalet livstidsdomar. 4) Dödsstraffet inför riksdagen 1893 När den centrala frågan om dödsstraffets bevarande eller avskaffande 1893 till sist ånvo aktualiserades i riksdagen var bakgrunden flera mycket uppmärksammade mord. vilka föranlett verkställda dödsdomar eller diskutabla benådningar. År 1889 ägde en särskilt uppmärksammad avrättning rum: Yngsjömörderskans. Fallet Anna Månsdotter är ju känt genom Yngve Lyttkens bok i ämnet; ett kapitel i Eliel Löfgrens arbete »Klockorna i Östervåla» ger ytterligare belysning åt rättegången. Att dödsdomen över Yngsjömörderskan Anna Månsdotter väckte stort uppseende berodde givetvis på att delinkventen var en kvinna samt att brottet var förenat med ett incestförhållande till hennes .eon, som var gift med den mördade; även sonen dömdes till döden. Denne erhöll nåd men i Annas fall avstyrkte såväl HD som regeringen enhälligt nåd. Kung Oscar själv skrev på sitt exemplar av konseljlistan med stora bokstäver i marginalen; »Gräsligt!»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=