185 onsstänide som nämnts mt'd lagutskottets förslag. I sin helhet lyder texten på följande sätt: »Dödsstraff skall å fängelsegård verkställas gimom halshuggning. Förut gives den dömde lämplig tid att sig till döden bereda. Innan han till avrättsplatsen utföres, skall domen där uppläsas. Vid avrättningen skola närvara fängelsets föreståndare, fångpredikant eller den. som berett fånge till döden, fängelse- eller provinsialläkare, kronofogde eller magistratsledamot. av Konungens Befallning.shavande förordnad tjänst('man. som förer protokoll över vad därvid förekommer, samt andre personer, vilka Konungens Befallningshavande tillkallar. Den kommun, inom vars område avrättningen sker. äge ock ut.se högst tolv personer att avrättningen övervara. Den avrättades kropp varde i stillhet å närmaste begravningsplats jordfäst.» Förslaget remitterades av Kungl. Maj :t till HD, som lämnade det utan anmärkning. Den 10 augusti 1877 utfärdades kungl. förordning med samma lydelse. Med avskaffandet av det offentliga dödsstraffet anslöt sig Sverige till en allmän tendens i kulturländerna. Ett särskilt mörkt kapitel i vår rättsoch kulturhistoria var avslutat. I vad mån reformen bidrog till att fördröja det totala avskaffandet av dödsstraffet må vara en öppen fråga. Att den innebar ytterligare ett grundskott mot dödsstraffets hävdvunna .syfte att verka avskräckande är uppenbart trots att riksdagen ville redueera de offentliga exekutionernas roll i detta avseende. Av de gamla ingredien.serna kvarstod doek ännu den barbariska metoden att avrättning skulle ske med handbila. Det skulle dröja ända till 1906. innan en justitieminister visade sig ha det mod som Curry Treffenberg efterlyste. Men dä hade han ock.så riksdagens stöd att falla tillbaka på. Det skulle dröja ända till år 1893 innan frågan om dödsstraffets avskaffande åter debatterades i riksdagen. Under tiden fortsatte Knut Olivecrona sin strid mot straffet inom Högsta domstolen, där benådning blev allt vanligare. Motiveringen för de sällsynta fallen av avslag på en livdömds nådeansökan blev vanligen en hänvisning till att bestraffningen ifråga krävdes med hänsyn till rättsordningens upprätthållande och brottets svårhetsgrad. Vagheten i detta skäl gav möjlighet till kritik genom en jämförelse med andra fall. där nåd givits och där omständigheterna kunde te sig likartade. Under de sista åren av Olivecronas tjänstetid fick han emellertid allt flera meningsfränder i HD. Utanför domstolen kom även en allt bredare opinion att kräva dödsstraffets avskaffande.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=