184 honom det erforderliga modet genom alt i skrivelse till Kungl. Maj :t uttrycka sin önskan om införande av fallbila. Kammaren beslöt dock med 79 röster mot 73 att bifalla lagutskottets förslag. I fråga om dödsstraffets offentlighet invände två talare att lagtexten inte borde behöva vara så utförlig när det gällde vilka personer som skulle bevista exekutionen, men utskottsordföranden Sparre underströk, på samma sätt som Ribbing i första kammaren, att denna utförlighet var nödvändig för att förekomma allsköns misstankar bos allmänheten. Det rörde sig ju dock om ett straff, »vars egenskap lämnar så mycket utrymme för fantasien och tanken på möjlighet till underslev m. m.», vilket sannolikt en gång i tiden föranlett stadgandet att det skulle verkställas offentligen. Avskräckningssyftet med den hävdvunna offentligheten berörde Sparre dock ej. Sedan yrkandet om återremiss blivit avslaget beslöt kammaren med 118 röster mot 30 att bifalla utskottets utlåtande. (Prot. 19.2.1877). Kamrarnas beslut resulterade i en riksdagsskrivelse till Kungl. Maj :t, där den föreslagna ändringen motiverades sålunda: »För den llvdömde försvåras straffets undergående genom åsynen av den folkhop, som vanligen samlas för att bevittna en avrättning, och den råa nyfikenhet, som säkerligen leder flertalet av dem, vilka infinna sig vid dylika tillfällen, synes Riksdagen, långt ifrån att uppmuntras, böra så mycket som möjligt återhållas, helst mången förvildas och förhärdas genom åsynen av ett dylikt blodigt skådespel. Avsikten med straffets offentliga verkställande på hittills vanligt sätt torde hava varit dels att verka avskräckande och dels att förekomma de misstankar, som vid ett annat förfaringssätt möjligen kunde uppstå, alt dödsstraff ej blivit behörigen och utan grymhet verkställt, eller att den dömde möjligen kunde i hemlighet undandragas straffet. Vad det förra av dessa skäl angår, torde det likväl snarare vara straffhotet och vissheten om straffets verkställande än själva åskådandet av avrättningen, som verka avskräckande; och därest stadgande meddelas, som medför ej mindre skyldighet för vissa tjänstemän att övervara avrättningen än även rätt för ett begränsat antal andra samhällsmedlemmar att därvid tillstädeskomma, så synes allmänhetens möjliga anspråk att erhålla full visshet om straffets lagenliga verkställande vara tillgodosedda på ett tillfredsställande sätt, även om exekutionen kommer att äga rum inom fängelsets område.» Den av riksdagen beslutade ändringen av strafflagens 2 kap. 2 § över-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=