180 schavotten bedyrar att han är oskyldig, sprides lätt den föreställningen att lagen ej blivit behörigen iakttagen. Även Löwenbielm framhöll det otillfredsställande i att hemmansinnehavare tvingades medverka för ordningens upprätthållande. Fabrikören Isac Asklöf från Östergötlands län motiverade sin motion med att ett bifall till den skulle innebära ett betydelsefullt steg i riktning mot dödsstraffets totala avskaffande. Detta är i själva verket endast en tidsfråga, menade han, som banar sin väg »sedan en sundare upplysning, i förening med en verksam brännvinslagstiftning oeh möjligen .skärpta straffbestämmelser för våld mot person hunnit vinna inflytande hos det lägre folket.» Det nu gällande sättet för dödsstraffets verkställande kunde vara tillbörligt under förutvarande tid, då dess avsikt var att verka avskräckande och utgöra »androm en varning»; numera kau det endast betraktas »såsom ett frispektakel för lättingar» och är snarare i stånd att försämra än förbättra mindre välfrejdade åskådare. Till dessa tre anslöt sig en motion av Älvsborgsrepresentanten vice häradshövdingen A. esterdal, som under åberopande av Curry Treffenbergs motion vid den sista ståndsriksdagen föreslog att riksdagen för sin del ville besluta att dödsstraff skulle verkställas — inom fängelsets område — med fallbila. Det är något högst vidrigt för den mänskliga känslan att den ena människan skall med handbila hugga huvudet av den andra, även om det sker under utövande av statens överhöghet, framhöll motionären. Därför förekommer ej sällan att skarprättaren i förväg dövar sina känslor med en rusgivande dryck, varvid händer saknas icke, erinrade esterdahl — att han måste hugga flera gånger, innan huvudet skiljes från kroppen. Lagutskottet — dess ordförande var alltjämt Erik Josias Sparre — medgav att dödsstraffets verkställande med hjälp av en maskin måste anses både snabbare och tryggare än då »det är beroende på kallblodigheten och kraften hos en skarprättare»; det kan också vid tillfälle möta svårigheter att finna en fullt lämplig person som är villig att åtaga sig ett sådant uppdrag. Emellertid utgör inte lagens fört'skrift om halshuggning något hinder mot att fallbila användes, påpekade utskottet, som å andra sidan ansåg att denna fråga kunde avgöras på administrativ väg och att det i varje fall inte borde föreskrivas i strafflagen vilket instrument som skulle användas. Westcrdahls motion avstyrktes alltså i denna del. Däremot var utskottet ense med motionärerna om att offentligheten vid avrättningarna varken var lämplig eller behövlig. Det erinrade också exempel
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=