179 Tidningen konstaterar till slnt, att det eJ är att förundra sig över att bödelsbilan fått tjänstgöra den 6 mars, när frågan fallit i bägge kamrarna. »När bödelsbilan. såsom grundsats, blivit manifesterad av rikets ombud, faller sig regeringens tillämpning därav alldels i sin ordning.»i"> Frågan om dödsstraffet i Sverige skulle som strax skall visas komma upp i riksdagen fyra år senare, 1877. Då gällde det emellertid endast sättet för dess verkställande. Det skulle dröja ända till 1893, innan riksdagen på nytt fick ta ställning till frågan om dess vara eller icke vara. 2) Dödsstraffet inför riksdapen 1877 Frågan om dödsstraffets avskaffande kom ej att återigen dryftas i riksdagen förrän är 1893 i det nyss anförda uttalandet i hans Minnen. Emellertid hade dödsstraffet år 1877 aktualiserat en annan debatt i riksdagen. Omständigheterna vid tvä, året innan verkställda avrättningar — av rånmördarna Hjert och Tektor — hade föranlett önskemål atl avrättningar skulle verkställas inomfängelsets murar —intramuralt •— och ej offentligen. Rådmannen Ludvig Torpadie i Kalmar framhöll i en motion hur den livdömdes pina ökades genom närvaron av tallösa åskådare som allmänhet vilken blott drivits dit av nyfikenhet, »så fram det icke skulle hos en och annan vara begäret att öva den medeltidsvidskepelse. varpå till och med de senaste avrättningarne företett ohyggliga exempel.» Han pekade också på den orättvisa som ligger i att »hemmansinnehavare skola tvingas att, säkerligen mot sin vilja, biträda i den s. k. spetsgården.» Häradshövdingen Severin Löwenhielm i Kristinehamn anfiirde som huvudmotiv att även om meningarna om dödsstraffets rättmätighet ännu var delade, torde alla vara ense om olämpligheten att det verkställes under sådana former som hittills; sker det under behörig kontroll behöver allmänheten inte hysa tvivel om att det verkställts enligt lagens stadgande oeh det är inte givet att det beräknande avskräckningsmomentet ligger just i själva åskådandet av en avrättning; för dem som inte övervarar exekutionen bör den väl ha lika avskräckande verkan antingen den verkställes offentligt eller icke. I likhet med Olivecrona erinrade motionären vidare om den sedvanliga effekten av en offentlig avrättning: den livdömdes person kommer i förgrunden, han blir lätt en martyr i allmänhetens ögon, medan man glömmer det brott som han begått. Tidningarnas detaljerade skildringar bidrar till den felaktiga förskjutningen. Om han därtill på det tillfälle, på vilket Louis De Geer syftar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=