166 landsposten återgav med påtaglig tillfredsställelse sådana utdrag ur de större tidningarna som förklarat andra kammarens beslut som uttryck för den verkliga folkmeningen. Mest gladde sig de konservativt-kyrkliga tidningarna över utgången. Wäktaren förklarade (5 3) utgången i andra kammaren genom att jämföra situationen 1867 och 1868. Vid den förstnämnda riksdagen var frågan ej så genomtänkt av alla. de flesta som talade yttrade sig för reformen, »litet känslopjunk kom måhända därtill», liksom tanken att den moderna liberalismen fordrade ett bifall; därtill kom att regeringen ej uttalat sig och många därför torde ha gissat att den stod på reformivrarnas sida. Situationen 1868 var en helt annan: »Nu däremot kunde man ej tagas med överraskning; nu uppträdde flera talare med stor talent emot avskaffandet; frågan blev från alla sidor omfattande och grundligt skärskådad; nu uttalade sig öven justitiestatsministern. såväl vid remissen i första kammaren som under själva diskussionen om betänkandet i andra kammaren, på det bestämdaste emot dödsstraffets upphävande.» Tidningen förmodar att även Aftonbladet och framför allt Fäderneslandets agerande bidragit till omsvängningen. Sådant hade nog »hos en och annan väckt tanken på att ett lämpligt tillfälle att visa en självständig hållning gentemot de ultraliberala tidningarnas tyranni just nu vore inne». Att riksdagen alltså mer och mer emanciperar sig från Aftonbladets inflytande torde man kunna tyda såsom ett gott tecken, menar Wäktaren. Lunds Weckoblad slutligen kommenterar (5/3) Aftonbladets upprördhet med att det är begripligt att denna tidning är besviken över resultatet av sin livliga agitation. Men varför tillgripa sådana förklaringsgrunder som AB gjorde: »Varför icke tro att den inkonsekvens, som röjer sig i Kammarens beslut denna och föregående riksdag helt enkelt härflyter från bättre övertygelse, grundad på en sedan förra riksdagen företagen allvarligare prövning. På detta fall kan helt säkert tilllämpas vad en av A.B:s beundrare och trognaste complaisanter tidningen Öresundsposten. häromdagen så vackert yttrade: ’Det ligger intet klandervärt i att ändra åsikter, tvärtom är det en skyldighet att ständigt vara vaksam och gå framåt, d. v. s. ändra åsikter, blott man gör det ärligt, så att man ej ä r eller s ä - ger något annat än det man vill synas vara och det man tänker’.» Tidningen tror att beslutet kommer att mottagas med belåtenhet i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=