162 omogenhet i tanke, en löslighet i karaktär, som väl ofta kunna finnas hos en individ, men som icke få förefinnas hos den kollektiva personlighet, som konstituerar en riksförsamling av svenske män och i svenska folkets namn, med uppdrag att föra dess talan, har nog stark panna att fatta sådane motsägande beslut i en av vära största kulturfrågor.» Tidningen utvecklar därefter sina tankar om dödsstraffet med tonvikt på att ingen rätts- eller samhällslära kan skicka sig över detta livets gräns. Skribenten har ej mycket till övers för den s. k. dödsberedelsens möjlighet att verkligen omskapa en människa; otäcka intryck från eget åskådande av en avrättning, som han bevittnat och drastiskt beskriver, har övertygat honom därom. Dödsstraffets avskaffande är »en kulturfråga, som icke kan fall a».si Den liberala N e r i k e s Allehanda, där A. Guma?lius förde spiran, hade i början av februari med påtaglig skadeglädje omtalat att lagutskottets majoritet gått emot sin ordförande Erik Josias Sparre.*^- När andra kammarens beslut blev känt. kunde tidningen blott konstatera: »En sådan hållning är både ömklig och löjlig.» Första kammaren handlade åtminstone hiljdriktigt, då den utan votering beslöt bibehålla dödsstraffet, menar tidningen.I en »Riksdags-Rapport» några dagar senare gav tidningens korrespondent, S. A. Hedlund, NA en gliring för att den så kvickt justerat sin övertygelse. Vad första kammardebatten angår, riktar den en svidande kritik mot det sätt, varpå företrädarna för dödsstraffets avskaffande skött sin sak där. Humanitetens förfäktare var denna gång mycket matta och kämpade synbarligen utan hopp, heter det. Hasselrot beskylls för gudsnådelighet och von Koch för omständlighet — dessa tal var inte på långa vägar så intressanta som vissa tidningar påstått; motvilligt måste NA medge att Sparres tal var överlägset; och kammaren Ivssnade därtill »under djup tystnad och med spänd uppmärksamhet». I likhet med GHT hade emellertid nu även NA — eller i varje fall börjat betvivla att svenska folkets majori- dess riksdagskorrespondent tet verkligen ville ha dödsstraffet avskaffat: »En sak må det likväl vara tillåtet att undra på, nämligen allmänna opinionen i landet verkligen fordrar dödsstraffets bortskaffande, då de folkvalde representanterna på ett så eklatant sätt säga n e j.»^^ o m Bredvid Aftonbladet kunde ingen tidning vara mer upprörd än F ä - d e r n e s 1 a n d e t (4/3) :
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=