159 vår lagstiftning, utan har det i själva verket varit ett fåtal av liunianitetsidéernas målsmän förbehållet att intaga den högre ståndpunkten även i detta hänseende. Detta målsmanskap har gjort sig livligt gällande inom pressen, och så hade många ledamöter av det gamla bondeståndet, dels av övertygelse, dels av svaghet, adopterat detta föreställningssätt.» Det liberala Göteborgsbladet intog alltså en betydligt mer realistisk hållning till frågan än kollegerna i huvudstaden. Korrespondenten fortsätter; »Dessa traditioner voro förhärskande i andra kammaren vid den första riksdagen, synnerligen som icke frågan blivit så skarpt betraktad från andra sidan. När nu auktoriteter av framstående beskaffenhet uppträdde på denna sida, när man fann, att det nu kunde bliva allvar av, gjorde de innersta tankarna sin rätt gällande. Skenbart framstår alltså den andra kammarens i går fattade beslut såsom en stor motsägelse, och så är den väl ock; men innerst är det blott den verkliga övertygelsens trädande i dagen.»’^'’J' De Geers auktoritet har naturligtvis betytt mycket, fortsätter brevet, men det vore helt felaktigt att tro annat än att det var dennes sakskäl som verkade. Inte heller har den skandalösa nidteckningen i Fäderneslandet påverkat någons beslut. Artikeln avslutas med ett liberalt handlingsprogram i den stora frågan för framtiden, som torde ha skorrat illa i flera huvudstadskollegers öron: »Det återstår för humanitetsidéernas vänner att, genom ädla och varma, bevisande framställningar, leda nationens allmänna föreställningssätt in på en bättre väg; men icke må man tro, att man därvid uträttar någonting vare sig med stora ord eller skräckmedel. Nationen börjar tröttna och ledas vid detta handlingssätt från skiftställarnas sida, och på representationen utövar ett sådant tal icke det ringaste inflytande. Har man småningom — det är tidningspressens oförgätliga förtjänst —frigjort sig från den prästerliga auktoriteten, och från åtskillig annan oberättigad auktoritet, som velat göra sig gällande blott genom maktspråk, så kommer man också att frigöra sig från pressens auktoritet, då den söker härska genom andra medel än den sakrika och bindande bevisningens. Jag har alltid med förhoppning motsett denna tid av självständig övertygelse hos svenska folket. Den är ännu ej kommen, jag vet det väl, men den skall komma. Nationen skall lika litet fördraga press -välde som präst -välde. Båda måste råda blott genom sin inre makt, genom övertygelsen och den förädlade hågen.»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=